onsdag 26 juni 2013

Processen

Tänkte jag skulle ta mig an en riktig klassiker och valet föll på Kafkas Processen som jag läst så mycket om.

Jag kände igen en del, så jag misstänker att jag läst den i skolan någon gång. Men jag inser samtidigt varför den inte gjort större intryck på mig - jag förstår den inte. Jag förstår historien och läser med viss behållning om Josef K och hans vedermödor, men att detta skulle vara en klassiker och viktig litteratur - det förstår jag inte. För mig är det en bok, vilken som helst. Inte dålig, men heller inte speciellt bra.


tisdag 18 juni 2013

Kalaharisången fortsätter!

Lasse Berg fortsätter sin resa genom människans historia och utveckling. Efter att forskarvärlden faktiskt numera är ense om att människans ursprung finns i Afrika och att vi alla är en och samma ras, faller ju många av SDs och andra tvivelaktiga teser! Underbart, tycker jag!

I denna bok redogörs bland annat för hur människan från Afrika spred sig över planeten, anpassade sig till rådande förhållanden och byggde sig en ny tillvaro. Men som man brukar säga, "ränderna går aldrig ur" och med det menas att än idag kan man uppvisa genetiska likheter mellan den moderna stadsmänniskan och en fattig bonde i Mali. Och det beror på att vi en gång härstammar från samma folk. Ganska spännande egentligen!

Det som skiljer oss är sjukdomar, vanor, religion, livsföring och normer till exempel. Dessa är mycket beroende på var vi lever och hur vår omgivning ser ut. Men förvånansvärt mycket delar vi människor, oavsett var vi bor eller hur vi lever. Och mycket av det, kan alltså härledas till vårt gemensamma arv.

Nu ser jag fram mot nästa del!

onsdag 5 juni 2013

Finns bara en sak att säga - fy fan!

Det spelar ingen roll hur mycket man försöker, det går aldrig att förstå vad denna kvinna genomgått, eller hennes son för den delen heller. Eller alla andra som överlevt en liknande katastrof. Det går inte.
Att på väg från frukostbordet en morgon på en efterlängtad semester i paradiset, få sitt barn ryckt ur händerna och se henne försvinna i vattenmassorna för att månader senare få hem ett lik i en kista, måste vara något av det vidrigaste man kan uppleva. Som förälder själv kan man ana den obeskrivliga smärta och förtvivlan det måste vara att mista sitt barn på detta sätt. Men man kan inte förstå.

Åka hemifrån fem stycken, ett älskande par med tre barn, och återvända ensam med bara ett barn. Med de övriga döda på andra sidan klotet. Jag kan inte förstå.

Jag har läst en del böcker om människor som berättar om en svår uppväxt, övergrepp och andra vidrigheter. Jag gillar såna berättelser för det finns en kärna av sanning och det ger en trovärdighet. Tyvärr är många såna böcker skrivna på uppdrag av någon annan, med ett i slutändan dolt uppsåt att tjäna pengar. De böckerna faller ganska platt efter ett tag.

Med Malin Sävstams bok infinner sig aldrig den känslan eller misstanken. Jag tror på henne fullt ut. Hon skriver rakt och utan krussiduller i dagboksform. Jag får aldrig intrycket att hon tycker synd om sig själv utan mitt i all misär och skit och piss och helvete, så är det äkta. Just den äktheten får mig att ibland göra en grimas, lägga ner boken och flämta till. Fy fan, så vidrigt! Nej, ååååh, helvete! Jävlar!

Det är så hemskt att läsa om det, men hon har skrivit en bok och jag har läst det hon skrivit. Jag förstår varje ord i boken, precis varenda ett. Men jag kan ändå inte förstå.

tisdag 4 juni 2013

Ett bortglömt mästerverk

Låt inte den iskalla blicken lura dig. För trots att omslaget tycks föreställa en man som både skulle kunna vara playboy och styckmördare, så är det bilden av en fantastisk låtskrivare. Av en slump fann jag denna pärla för några år sedan och den har varit en favorit sedan dess. Det tog en lyssning på öppningsspåret "Dream of a child" för att vara fast. Det låter som inget annat, men samtidigt är det helt vanlig smörsång, men med soulinfluenser. Det är väldigt amerikanst och det låter verkligen 70-tal och västkust, men det är så bra.

David Forman gjorde i princip bara denna skiva och en till. Han blev snabbt en kritikerfavorit, men sålde knappt någonting alls och snart föll skivorna i glömska. Hittar ni denna i nån rea-back, så köp direkt. På CD finns den bara i Japan-press till högt pris, men det är den värd. Tro mig.
Idag spelar David med egna partybandet Little Isidore. Det är inte alls samma musik, numera handlar det mer om dansvänlig rockig r&b. Ännu en gång alltså - det var bättre förr!