onsdag 29 januari 2014

Väster om friheten

Så var man där igen. Man har läst en bok som blivit tokhyllad av allt och alla och som ska vara nån sorts räddande ängel för svensk deckarlitteratur. Och jag fattar nada!

När jag läste om boken, verkade den ju vara jättebra och spännande. Den börjar ju dessutom bra, med ett trippelmord i Marocko med militär anknytning och snart är även CIA involverad. Men efter ett tag tappar jag intresset och förstår inte riktigt vad som händer. Det dyker upp person efter person i storyn och eftersom det mesta utspelas i Berlin med en blanding av tysk och amerikansk personal som ibland jobbar för CIA och ibland tillhört det gamla Stasi, så blir det ytterligare rörigt. Att de dessutom har namn som inte direkt kan definieras som tyska eller amerikanska och ibland kallas bara "amerikanen", så har åtminstone jag svårt att hålla ordning på alla.

En irriterande sak är att varje kapitel inleds med en exakt plats- och tidsangivelse. Detta säkert för att få en militär och äkta känsla, och det brukar ju funka. Men, eftersom jag lyssnade på boken, lästes tiden upp på svenska, men Tyskland uttalades på tyska, "Deutschland", och avslutades med engelska "Central European Time". Enligt mig mycket irriterande i ljuboksformen. Läser man boken, kan man ju hoppa över alla tider, men när man får denna språkblanding uppläst var tionde minut, blir åtminstone jag irriterad.

Stefan Sauk, som läst in boken, är det allra bästa med den. Han gör mödan värd. Boken i sig gör det inte, tyvärr.

Finns hos: Adlibris och Bokus.

tisdag 28 januari 2014

Det är bra så!

Ännu en debutbok. Denna gång en som redan gavs ut 1999, så den har några år på nacken, men det är ändå en debut. Lena Andersson läste jag om när hon nyligen fick Augustpriset för sin senaste roman, (som jag nu ska ge mig på) och blev nyfiken. Denna hennes debutbok, "Är det bra så?", handlar om hennes egen uppväxt i Tensta/Rinkeby under 70/80-talet och även om jag är några år äldre och är uppväxt i en småstad långt från Tensta, känner jag igen mig i dialogen och tänket. Det är så oskyldigt och ibland plumpt, men helt igenom ärligt, känns det som. Precis som barn pratar med varandra. När samma bok skrivs om 20 år och handlar om en uppväxt nu, kommer språket innehålla mycket mer "typ" och "alltså", men jag tror känslan kommer vara densamma.

Det är en ganska tunn bok och det är mycket dialog, vilket betyder korta rader med bara ett eller några få ord per rad. Det betyder att den går snabbt att läsa, men det betyder också att den verkligen känns som samtal mellan barn och senare ungdomar. Det är snabbt och rappt och direkt på. Ingen nåd!

Jag gillar denna bok. Mycket!

Till tjejerna i Natur & Kulturs monter på Promotionmässan säger jag tack för boken!

Finns bland annat hos Adlibris och Bokus.

fredag 24 januari 2014

Simmaren simmar lugnt - not!

Joakim Zanders debutbok Simmaren blev en riktigt trevlig överraskning. Hade inte hört eller läst om den innan, utan ramlade av en slump på den. Och tur var väl det.

Detta är en riktig deckarhistoria med alla de klassiska ingredienserna. Oskyldiga privatpersoner som av slumpartade anledningar blir inblandade, växer med uppgiften och till slut blir hjältar. Internationella organisationer och skumma personer blandas med helylle och gemytliga miljöer. Det är spännande och med många bottnar och lösa trådar som en efter en vävs ihop.

Boken är mycket filmisk (filmrättigheterna är tydligen redan sålda) och man kan verkligen se scenerna framför sig. Det gillar jag. Det gör det lätt att hänga med och man hålls hela tiden på halster och det är svårt att lägga ifrån sig den.

Visst finns det en del frågetecken och händelser man inte riktigt hänger med i, t ex befinner sig en person helt plötsligt i ett annat land utan att man fått veta hur eller varför, men de småfelen är väligt få och stör egentligen inte storyn.

Denna bok lyssnade jag på som ljudbok och Peter Andersson gör ju som vanligt ett guldjobb. Måste vara en av landets bästa. Både framför kameran och mikrofonen.

Finns bland annat hos: Adlibris och Bokus

onsdag 22 januari 2014

Grymhetens stad

Denna bok går tyvärr bort för mig. Kristian Lundberg må ha ett poetiskt språk (vad det nu är), men en deckare måste, enligt mig, innehålla mer än så. Jag har tidigare läst hans bok Yarden, som jag faktiskt tyckte om. Den är ju ingen deckare och då är hans språk helt perfekt. Här i Grymhetens stad är språket bara förvirrande.

Huvudpersonen, polisen Nils Forsberg, får man aldrig riktigt känna. Historien börjar egentligen aldrig, utan helt plötsligt har det skett två mord. Lika plötsligt och odramatiskt är de lösta, men man får aldrig riktigt veta hur och varför. De för en deckare så viktiga ingredienserna bara blåser förbi i en mening här och där. Istället är det mycket vändande och vridande på ord och tankar och annat ovidkommande dravel, enligt mig. Som tur är är den bara 208 sidor, så det gick snabbt över!

Finns bland annat på Adlibris och Bokus.

söndag 19 januari 2014

Betraktaren

Ibland undrar jag om det är mig det är fel på eller om det är alla andra? Belinda Bauers senaste bok Betraktaren har ju fått lysande recensioner och är nominerad till alla möjliga utmärkelser, så någonting i den bör ju vara bra. Grejen är ju den att jag inte riktigt får fatt i vad som är så bra.

Visst, det är ett bra upplägg med flera intressanta personer och med många oväntade grepp. Huvudpersonen som lider av Asbergers syndrom är bäst. Han är med sitt handikapp en antihjälte som tänker tvärtom och på saker ingen annan gör. På sjukhuset han gör sin praktik finns en död man som mer och mer spelar huvudrollen ju längre in i boken man kommer. Så alla de rätta och för en bra story intressanta inslagen finns där, men det lossnar aldrig riktigt.

Jag läser och läser. Jag fattar storyn. Jag hänger med. Det är hyfsat spännande, men inte alls som hennes tidigare böcker. Jag tycker det är lite segt. Ändå har denna bok höjts till skyarna. Är det mig det är fel på eller vad är det?

Finns bland annat hos Adlibris och Bokus.

måndag 13 januari 2014

Fredsförklaring

Neil Young, denne gamle hjälte som jag upptäckte sent, men älskar musikaliskt. Nu efter att ha läst hans bok Fredsförklaring, ökar min respekt för honom än mer.

Han verkar ju vara en riktigt skön snubbe. Står otroligt stadigt med båda fötterna på jorden och verkar ha ett hjärta stort som en vattenmelon. Jag skulle verkligen vilja vara hans vän, granne eller släkting.

Han har ju dessutom gått igenom en hel del. Mycket självförvållat genom droger av allehanda slag, men mycket helt utan egen påverkan. Jag tänker bland annat på hans barn som två av har en CP-skada. Som pappa kan man känna med honom och lida med honom, utan att ens kunna sätta sig in i hans situation. Men han verkar vara en kanonpappa och hans kärlek verkligen lyser på sidorna. Både för barnen och för sin fru, Pegi.

Boken är väldigt lättläst. Han har skrivit rätt ur hjärtat, verkar det som. Det är charmigt och ger en personlig känsla jag gillar. Visst, ibland upprepar han saker och man tror han svamlar, men efter ett tag kommer man in i det och det känns nästan som ett samtal där han berättar en historia där han måste tänka efter vad han ska säga.

Gillar man Neil Young är detta ett måste. Gillar man och har ett intresse för musik, är det ett hett tips. Gillar man inte Neil Young eller musik, kanske detta kan vara boken som omvänder dig. Läs den!

Köpes bland annat hos Adlibris och Bokus.

fredag 10 januari 2014

Ondskans pris betalar jag gärna!

Läste om denne för mig helt okände författare vid namn Set Mattsson för ett tag sedan och blev intresserad. Honom måste jag läsa, tänkte jag. Ramlade sedermera över Ondskans pris som jag tror är hans debut. En riktigt bra debut, i så fall.

Boken utspelar sig i Malmö under den allra sista tiden av andra världskriget. Mängder av flyktingar anlände per båt till Malmö och skulle här i Sverige bygga upp ett nytt liv efter att förlorat allt och varit på besök i Helvetet. Många människor av olika nationaliteter blandades och för vissa gick det bra, men andra var av tortyr, svält och mångårigt lidande förstörda in i själen.

Det är svårt att föreställa sig någon som blivit bortförd från sin familj och satt i läger under lång tid. Att inte veta om man ska dö idag eller i morgon. Inte veta om familjen är i livet eller om man någonsin ska återse dem. Inte veta om staden man bodde i ens finns kvar. Att sedan hamna i Sverige, inte kunna språket, inte veta vad som ska hända, inte känna någon. Det måste vara skräcken.

Set Mattsson har gjort ett bra jobb. Man märker att han gjort grundlig research - detaljerna är många och ingående beskrivna. De ger en känsla för tiden och situationen som är riktigt bra. Det känns ibland som man sitter och tittar på en gammal journalfilm från tiden.

Det är spännande och intressant, t ex visste inte jag att Malmö och Sverige så pass mycket var en flyktingmottagning. I efterorden tackar författaren ju dessutom många, bland annat före detta poliser som gett sin bild. Det ger trovärdighet. Jag som dessutom gillar historia får ju dubbelt upp - både spännande läsning med mord och deckargåtor, men även en inblick i 40-talets Sverige.

Köp hos Adlibris eller Bokus.