Springfloden får höga poäng

Att kalla detta en debut blir ju på ett sätt lite missvisande då paret Cilla och Rolf Börjlind skrivit film- och TV-manus till en hel drös succéer. Beck, Wallander, Jönssonligan och Arne Dahl är bara några namn i raden de kan lägga till på sina CVn. Så de har erfarenhet så det räcker att bygga upp en spänning och få fram intressanta karaktärer och det visar sig verkligen i Springfloden.

Två mord, ett 1987 och ett 2011, visar sig ha fler beröringspunkter än man kan ana. En ung kvinnlig polisaspirant, Olivia Rönning och en hemlös före detta polis, Tom Stilton, är så olika de kan vara. Det enda de delar är den envisa strävan efter rättvisa. Sätten att nå den är många och båda går sina egna vägar.

Det märks att det är manusförfattare som skrivit boken, för man kan lätt se alla scener framför sig och man har liksom filmen klar i huvudet och man vet att det är en jävligt bra film. Det gillar jag.

Spänningen är på topp från sida ett och byggs upp hela tiden. Ibland kan man ana vart historien är på väg, men så dyker något upp och man blir helt ställd och bara måste läsa några sidor till. Precis som en bra deckare ska vara.

Ser fram emot nästa del, Den tredje rösten, den ska jag absolut läsa. Springfloden är en av de bättre böckerna jag läst i år, hel klart. Rekommenderas!

En pålitlig leverantör

Varje gång Boz Scaggs släpper något nytt kan man vara säker på en sak - det är inte dåligt. Frågan är bara hur pass bra det är. Senaste albumet "Memphis" är skitbra. Hans helt egna stil är svår att placera. För mig är det helt enkelt bra musik.

Låtarna radas upp likt smultron på ett grässtrå och de smakar lika ljuvligt allihop. Öppningen Mixed Up, Shook Up Girl är en lite bluesig soulsnyftare som är Bozs kännetecken. So Good to be Here och Love On A Two Way Street är blivande klassiker och borde gå på radion stup i kvarten om detta var en rättvis värld.

De avskalade versionen av Corrina, Corrina låter som en vaggvisa och vore mina barn fortfarande små skulle jag genast börja nynna den varje kväll.

Can I Change My Mind är precis så slick och soulig som bara Boz kan göra den. Perfekt!

Högsta betyg!

Lättläst spänning

Köpte denna som pocket för att ha på en semestervecka i Danmark. Då den är ganska tjock (441 sidor) tänkte jag att den räcker ju länge. Men jag läste ut den på några kvällar. Den är med andra ord väldigt lättläst. Beror det på att den är så bra att man inte kan sluta? Nja, den är bra, men inte så jättebra. Den är inte heller så otroligt spännande att man bara måste få veta vad som händer på nästa sida. Den är lagom spännande.

Handlar om Martin som är världsberömd cancerforskare och författare. Han är ung, men med en bakgrund, erfarenhet och umgänge som en betydligt äldre herre. Det är en av bokens mindre tilltalande egenskaper - det att det verkar otroligt. För bra för att vara sant. Det håller inte riktigt ihop ibland. Att vara så ung och ha den positionen stämmer inte riktigt. Det fortsätter tyvärr i samma anda boken igenom.

Efter en olycka, tar han ett helt orimligt beslut och vips är han knarksmugglare. I nästa kapitel värvar han två av sina vänner till verksamheten som bara sådär kan lämna sina liv och bli knarkkurirer, utan att egentligen ställa några frågor eller ha några skrupler. De har ihjäl folk och de köper flygplan och bilar och allt verkar helt naturligt.

Boken innehåller alltså en del orimligheter och ologiska krumsprång och man lär heller inte känna huvudpersonerna. Det är mycket yta och glamour. Jag får en känsla av att det ibland är författaren själv som vill visa att han minsann känner till fina viner och hur en cigarr ska snoppas. Jag blir inte imponerad.

Trots detta är det en bra bok. Lättläst som sagt och kan man stå över att bli irriterad på alla orimligheter, så är det bra underhållning. Jag ska definitivt läsa fortsättningen.

Vansinnigt dilemma!

När jag var i tonåren plöjde jag igenom alla Dean R Koontz böcker och tyckte de var fantastiska. Spännande och otroligt fängslande. När mina polare lovordade Stephen King, kontrade jag med Koontz. Det var lite som Beatles eller Stones...

Numera har herr Koontz gjort sig av med sitt R i namnet, men han skriver fortfarande böcker i samma genre. Jag har inte läst något av honom på många år, så detta skulle bli ett intressant återseende. Det blev det också!

Storyn går ut på att bokens huvudperson Billy hittar en lapp på sin bil där det står skrivet "Om du inte tar den här lappen till polisen och underrättar dem kommer jag att döda en förtjusande, blond lärarinna någonstans i Napa County. Om du tar den här lappen till polisen kommer jag i stället att döda en gammal kvinna som är engagerad i välgörenhetsarbete. Du har sex timmar på dig att bestämma dig. Valet är ditt."

Bättre kan det ju knappast börja. Så hur han än gör kommer någon att dö. Och han är ansvarig. Knepigt dilemma. Han gör ändå ett val och han inser efter att tag att detta inte var något skämt - förutsägelsen stämmer. Efter ett tag dyker en ny lapp upp...

Jag gillar den här boken. Den börjar bra och spänningen håller i sig. Jag tycker att slutet kanske är lite enkelt, men i det stora hela var det en bra bok.