För smart för mig?

Det här är en väldigt smart bok. Sofi Oksanen skriver väldigt målande och får med varje detalj och varje tanke hos huvudpersonerna. Det är väldigt mycket information mellan pärmarna och hon knyter ihop allt väldigt smart. Titeln får sin smarta förklaring, även om man måste var uppmärksam. Till och med omslaget är väldigt smart - ett porträtt ihopsatt av delar som med tiden blir en helhet. En hel man som ändå har missade skarvar och synliga tecken på var varje del börjar och slutar. Det innehåller mycket.

Tyvärr är kanske detta för smart för mig. Eller är jag för smart för boken? Oavsett vad, så var denna bok ofantligt tråkig och seg. Berörde mig inte ett dyft.

Fru Oksanen må höjas till skyarna och plocka hem den ena utmärkelsen efter den andra, men denna berättelse gav mig ingenting och jag tog mig med nöd och näppe igenom den. Andra älskar den, det förstår jag, men jag kan inte förstå varför.

Finns hon Adlibris och Bokus.

Ares tecken bra och aktuell

Ares tecken från Buthler och Öhrlund är en traditionell kriminalroman och den innehåller och är uppbyggd med alla de obligatoriska elementen och följer ett förväntat skeende. Så man kunde tro att man skulle tröttna ganska snabbt och den skulle vara ointressant, men tvärtom. Den innehåller så mycket mer.

Handlar om poliskommissarie Jacob Colt som blir satt att utreda ett mord som till en början inte verkar vara så speciellt, men när nästa lik dyker upp med samma "signatur", Ares tecken, börjar man lägga ihop två och två. Fler lik dyker så småningom upp och man i9nser att man står inför något större än man först insett. När sedan nära och kära blir indragna på olika sätt, då ställs allt på sin spets.

Förutom mord- och misshandelshistorierna har boken många bottnar. Jacob Colt själv har det struligt hemma och hans icke-förhållande till kollegan Linda gör det inte bättre. Man får också följa flera huvudpersoner som antingen rör sig i skumma kretsar eller har problem av diverse sort. Deras historier vävs ihop och man får en mer och mer komplett bild. Jag gillar det.

Ganska snart står det klart att alla dåd drivits fram av homofobi och främlingsfientlighet av värsta sorten och man blir arg när man läser. Jag tror tyvärr att dessa typer finns därute och att boken egentligen beskriver något som mycket väl skulle kunna vara sanningen. Om det inte redan är det.

Herrarna Buthler och Öhrlund har här knåpat ihop en riktigt bra bok i mitt tycke. Med aktuella ämnen och lagom udda huvudpersoner är det mycket underhållande. Inte Nobelprisklass, men bra.

Finns hos Adlibris och Bokus.

Den här boken passerade här - men knappast obemärkt.

Som själv varandes förälder kan jag motvilligt och smärtsamt sätta mig i i situationen som innebär att bli lämnad av sin älskade. Som ofta går tankarna hela tiden till barnen och hur de alltid, tyvärr, kommer i kläm och blir mest lidande.

Peo Bengtsson har här fått till en bok som på ett väldigt bra sätt balanserar exakt rätt på krönet mellan alla känslorna. Han skulle kunna ha gjort det lätt för sig och bara spy ut sin galla över frun som lämnar honom, men han gör det jävligt smart. Visst skriver han mycket om hur han känner inför situationen och hur hon beter sig, men jag får aldrig känslan att han baktalar henne och snackar skit, utan det är mer en rak och ärlig redovisning. Det är nog därför man fångas så pass av berättelsen och blir så berörd.

Att bli lämnad är skit. Att bli lämnad när barn finns, måste vara än mer skit. Om den som blir lämnad är man eller kvinna, är ju ointressant, men denna gång handlar det om en man som blir lämnad och för mig som också räknar mig till det manliga släktet, blir det extra intressant då jag kan relatera till många av de tankar och funderingar som redovisas. Även om jag inte håller med om allt, så kan jag förstå honom i mycket. Den visar också en del om hur bekantskapskretsen och omvärlden gör skillnad på vem som lämnar vem, om det är en man eller kvinna.

Men oavsett vem och hur och varför, så är det så jävla trist för barnen. Peo lyckas väldigt snyggt att ta med barnen i detta utan att avslöja för mycket och använda dem som slagpåsar.

Som bok gillar jag denna mycket. Jag grät en tår eller två och jag log också, men framförallt fick jag mig en tankeställare och en mycket bra läsupplevelse.

Finns hos Adlibris och Bokus.

Dubbla känslor för herr Månvinge

Har haft denna bok rätt länge nu, men har dragit mig för att läsa den, delvis för att jag inte gillar att ge kriminella och liknande uppmärksamhet. Det finns alltid en risk att böcker som denna blir en enda lång bortförklaring av sitt eget misstag eller brott och bara lägger skulden på alla andra.

Men jag tog tag i saken och började läsa/lyssna på denna bok och försökte göra det med öppet sinne utan några förutfattade meningar.

Den börjar lite trevande och man får inte så mycket bakgrundshistoria eller lära känna författaren, men det är ju långt kvar, tänkte jag, det hinns nog med. Och kanske är det just den inledningen som gör att jag trots vad Jens Månvinge faktiskt gjorde, orkar läsa vidare. Och faktiskt får ett visst förtroende för hans berättelse. Han berättar kallt om hur han försökte smuggla hash, men blev lurad och så småningom kastad i fängelse. Det är inget malande om hur han blev lurad de elaka och dumma eller tyck-synd-om-mig-dravel. Nej, han berättar om vad som händer, ganska sakligt och ibland lite tråkigt, men egentligen utan att lägga någon värdering i det. Han fuckade upp och han får stå sitt kast. Så långt verkar vi vara överens.

När han senare blir satt i fängelset som kallas Bankok Hilton och som ska vara ett av världens värsta, blir man mest upprörd över förhållandena som råder med skit och prygel och överfulla celler utan minsta bekvämlighet. Det låter inte som den bästa semestern, men det ska ju inte ett fängelse å andra sidan vara. Jag skulle nu kunna börja uttrycka mina åsikter om och jämföra olika länders handhavande av brottslingar, men det tänker jag hålla mig borta från.

Överlag är detta en rätt intressant och underhållande bok, även om den utspelar sig i ett av världens rövhål, men det ska ju vara sanningen och den är alltid tacksam att läsa. Herr Månvinge gjorde en brottslig handling och han åkte fast. Han blev straffad och han fick uppleva ett av de hårdare straffen, men han tog sig igenom det och han skrev en bok om det. Den boken har jag nu läst. Mer komplicerat än så behöver det inte vara. Tänk så, och du har en rätt bra bok framför dig.

Finns hos Adlibris och Bokus.

Han är tillbaka - och han är kul!

Detta är historien om Adolf Hitler, men på ett helt nytt och annorlunda sätt. Det är en fiktiv berättelse om hur det skulle kunna te sig om han inte dog där i bunkern, utan av någon anledning överlevde och föll i dvala eller bortfördes av aliens. Och nu 65 år senare dyker han plötsligt upp en morgon under en parkbänk i Berlin. Han vet själv inte att så lång tid gått och han känner inte till vad som hänt efter krigsslutet. Smart och rolig idé till bok.

Det blir ju onekligen förvecklingar och missförstånd. Ingen tror ju honom när han berättar vem han är, utan de är övertygade att han är en skådespelare eller att allt är ett practical joke. Adolf själv är fortfarande fast i sin strävan över världsherravälde och går på som vanligt.

Han är dock väldigt anpassningsbar och tar snabbt till sig nya idéer och lär sig utnyttja dagens teknik och media för sina syften. Grejen är bara den att han gör det på allvar och "på riktigt". Folk runt omkring ger honom mediautrymme som en kul grej. Ännu en udda och knasig typ som man bygger en realitysåpa kring.

Det är en ganska tankeväckande bok, då det skulle kunna hända. Inte att en död person vaknar upp, men att någon med dold agenda skulle kunna rida på populäritetsvågen och framträda i alla möjliga sammanhang bara för att göra sig ett namn och så småningom sätta sina planer i verket.

Kul bok är det iallafall.

Finns hos Adlibris och Bokus.

Baldacci rätt okej, faktiskt.

Första boken av herr Baldacci jag tagit mig an och det var inte helt fel. Hade nog aldrig ens tänkt på att välja denna bok om jag inte dels blivit rekommenderad den och att det var Torsten Wahlund som läste den. Som ljudboksuppläsare är han en av mina absoluta favoriter.

Handlar om en militärpolis som blir satt att utreda ett mord på en hel familj. Han blir skickad till USAs verkliga utmarker där militären tidigare haft en hemlig anläggning. Men vilken typ an anläggning? Tillsammans med den lokala polisen börjar han undersöka saken och det han upptäcker är inte speciellt trevligt.

Jag tycker boken är bra och spännande. Lite väl lång kanske, i mitten är det lite utdraget och svamligt, men jag höll ut och senare blev det bättre. Eftersom det är första Baldacci jag läser vet jag inte om det är hans bästa, men han är ju en berömd författare som säljer miljontals böcker, så jag gissar att denna inte hör till de allra bästa. Helt okej för mig, i alla fall.

Finns hos Adlibris och Bokus.