Tandooriälgen - o yeah!

Så blev det då äntligen av. Har länge gått och sneglat på Zac O'Yeahs böcker, delvis för att jag har en liten förkärlek för böcker med udda och lite skruvade historier. Tandooriälgen utspelar sig i ett framtida Göteborg som i boken heter Gautampori. I denna värld är Indien härskande och allt går i curryns tecken. Skrämmande scenario!

Tanddoriälgen är i boken en restaurang där ett mord begås och spåren, så att säga, brinner upp. Folktjänsteman Herman Barsk utreder fallet och tack vare hans bakgrund som polis innan det indiska övertagandet är hans metoder lite udda och våldsamma. Men de ger effekt.

Det här är en riktigt rolig bok. Väldigt annorlunda och originell. Idén att Indien i en framtid skulle vara den härskande stormakten, ger en konstig känsla när man läser, men samtidigt är det inte omöjligt. Landet är ju på offensiven. Karaktärerna är många och udda även de. Man får väl inte känna nån av dem mer ingående, men jag tycker inte det stör.

Framförallt blev jag nyfiken på hans andra böcker, speciellt vill jag läsa hans bok om Gandhi.

Lovar mer än den håller.

Som beundrare av Bergman och hans filmer, trodde jag att jag med denna bok skulle få ett par timmars underhållande inblick i hans liv. Men jag blev lite besviken.

Med facit i hand kan jag nog medge att felet var mitt eget i mångt och mycket. Jag trodde att det var en biografi över hans arbete vid en filminspelning. Istället visade det sig vara en fiktiv roman med Bergman och flera av våra på den tiden mest namnkunniga skådespelare som karaktärer. Man vet inte vad man ska tro på. Är det sant det han skriver eller är det uppdiktat?

Tempot är lugnt och det påminner om en Bergman-film. Jag vet ibland inte om det är boken eller en berättelse om filmens tillblivelse jag lyssnar på. Eller är det ett manus i bokform om en filminspelning som återberättas i filmen som en bok vilken någon läser högt ur? Men vad det än är, så kunde jag inte sluta lyssna. Jag ville veta hur det slutade.
Jag lyssnade på denna som ljudbok och Helge Skoog gör ju som vanligt en kanoninsats. Den här berättelsen passade honom perfekt.

Inte riktigt mogen

Idag blev jag klar med Gräspojken av Christer Lundberg. Idag, skriver jag, som om jag hållit på i evigheter med den, när det i praktiken gick fort att ta sig igenom den. Väldigt fort. Det gick nog även fort att skriva den, misstänker jag. Väldigt väldigt fort.

Handlar om Kalle, en 12-årig pojke som med en hjälpande klo från sin nymfparakit råkar driva upp en cannabis-planta hemma i pojkrummet. Detta föder en tanke om att tjäna enkla pengar och en osannolik resa till Amsterdam gör det helt plötsligt genomförbart - han startar en cannabis-odling i stor skala.

Historen som sedan följer innehåller mängder av dråpligheter, lustiga infall och skruvade situationer och huvudpersonerna är som karaktärer hämtade ur dåliga amerikanska komedier. Det är lättläst och underhållande, men det är för långt trots att boken är relativt tunn. Känslan av skoluppsats slår mig flera gånger - den känns inte riktigt färdig. Hade nog mått bra av en korrvända till.

Trots sin ringa ålder äger Kalle en mognad som många vuxna saknar och det är nog det först som slår mig. En tolvåring som är så företagssam att han driver en cannabis-odling med sin egen far som anställd, har ett aktivt sexliv, umgås med och vinner respekt i undre världen och oskadliggör ett gäng torpeder medels dartpilar, drivved och stenar, finner jag inte trovärdig, helt enkelt.

Nej, det var ingen höjdarbok. Den var charmig och småskoj, men den håller inte hela vägen. Man tröttnar, åtminstone jag.

Mycket bra debut!

Det är lite amerikanskt över denna bok. På ett bra sätt. En åklagare återvänder till sin mammas by för att rentvå en släkting. Men har man en gång lämnat byn och gemenskapen, är man inte välkommen och ses som ett hot, även ens barn, som i detta fallet. Man har läst det hos t ex David Woodrell och man har sett det på film. Lite som "Jägarna".

Jag kan inte uttala mig om detta stämmer i verkligheten (hoppas inte det), eller om det bara är en romantisering för att kunna få till bra storys och dupera oss stadsbor. Men funkar gör det hur som helst.

Huvudpersonen Anna ska såsom åklagare i Stockholm hjälpa sin kusin som står åklagad för våldtäkt. Väl på plats ter sig inte saker och ting som det borde. Hon är knappast välkommen och hennes utredning motarbetas. Men hon ger sig inte och snart inser hon att det finns mer att hitta om hon skrapar lite på ytan.

Jag gillade verkligen boken då den utspelar sig i obygden och i lite mindre skönmålade miljöer. Det är lite outlaw och det gillar jag. Storyn är bra och smart och riktigt spännande. Mer från Lars Pettersson förväntas således!

Connelly gör det igen!

Det känns som om Michael Connelly kommer med en ny bok var och varannan månad och de är ju alla så fantastiskt bra. Hur orkar karln?

Fallet handlar om Harry Bosch som så många gånger innan, men nu börjar han bli gammal. Kanske tänker han pensionera sin gamle hjälte?

Denna gång dras Harry in i en utredning som ska rentvå sin värsta fiende. Varför? Ett mord begås och något stämmer inte. Det verkar som ett självmord, men Harry är tveksam. Samtidigt kommer det fram nya bevis i ett gammalt våldtäktsfall som heller inte verkar vara det man tror.

Harry Bosch är ju en riktig anti-hjälte och jag älskar böckerna om honom. Får mig att tänka på de gamla deckarhjältarna från barndomen, Columbo, McCloud och Kojak. Män som går sin egen väg och inte tummar på principer. Och är ena jävlar på att lösa mordfall som ingen annan löser.

Lyssnade på denna som ljudbok och en annan hjälte i sammanhanget, Magnus Roosman, gör som alltid en felfri inläsning. Nu väntar jag på nästa Connely...