Inte riktigt mogen

Idag blev jag klar med Gräspojken av Christer Lundberg. Idag, skriver jag, som om jag hållit på i evigheter med den, när det i praktiken gick fort att ta sig igenom den. Väldigt fort. Det gick nog även fort att skriva den, misstänker jag. Väldigt väldigt fort.

Handlar om Kalle, en 12-årig pojke som med en hjälpande klo från sin nymfparakit råkar driva upp en cannabis-planta hemma i pojkrummet. Detta föder en tanke om att tjäna enkla pengar och en osannolik resa till Amsterdam gör det helt plötsligt genomförbart - han startar en cannabis-odling i stor skala.

Historen som sedan följer innehåller mängder av dråpligheter, lustiga infall och skruvade situationer och huvudpersonerna är som karaktärer hämtade ur dåliga amerikanska komedier. Det är lättläst och underhållande, men det är för långt trots att boken är relativt tunn. Känslan av skoluppsats slår mig flera gånger - den känns inte riktigt färdig. Hade nog mått bra av en korrvända till.

Trots sin ringa ålder äger Kalle en mognad som många vuxna saknar och det är nog det först som slår mig. En tolvåring som är så företagssam att han driver en cannabis-odling med sin egen far som anställd, har ett aktivt sexliv, umgås med och vinner respekt i undre världen och oskadliggör ett gäng torpeder medels dartpilar, drivved och stenar, finner jag inte trovärdig, helt enkelt.

Nej, det var ingen höjdarbok. Den var charmig och småskoj, men den håller inte hela vägen. Man tröttnar, åtminstone jag.