Jag heter inte Miriam

Tyvärr lite av en besvikelse. Gillar ju att läsa böcker med historisk anknytning och även biografiska berättelser och detta innehöll ju båda, men ändå ville det sig inte riktigt. Jag hade nog lite för höga förväntningar och när de inte infriades blev jag lite trött, men jag är glad att jag läst den. Och fler bör göra det!

Handlar om en kvinna som ser tillbaka på sitt liv och sin tid i 2:a världskrigets koncentrationsläger. Hon är född rom, men av en slump och "lyckliga" omständigheter blir hon tagen för jude av tyskarna och det blir hennes räddning.

Med en berättelse som växlar mellan olika tider, växer historien fram. Det blir ibland lite rörigt och man vet inte var man befinner sig, men det kan nog bero på att jag lyssnade på denna bok och det räckte med några sekunders ouppmärksamhet, så var man borta. Detta trots att Katarina Ewerlöf gör ett kanonjobb som uppläsare, det var en glad upptäckt.

Det var intressant att få veta hur Tyskland gjorde skillnad på judar och romer och även andra - hur de klassades och prioriterades. Att sedan även Sverige gjorde liknande bedömning när man tog emot flyktingar var nytt för mig, men tråkigt att läsa om. Romer ansågs inte ha samma flyktingstatus som till exempel judar, som ju var förföljda för sitt ursprung. Romer var bara "tjuvaktiga av sin natur" och hade därför inte samma rättigheter, även om de suttit i samma läger. Märkligt och hemskt.

Hur som helst är detta en bra bok och viktig läsning. Jag blev inte helt förtrollad av berättelsen, men jag är glad att jag höll ut hela boken, för den stannar kvar i minnet.

Finns hos Adlibris och Bokus.

James Bond är bäst i original!

En gammal favorit i ny tappning, James Bond lever fortfarande. Men det är inte samma känsla längre.

Ian Flemings böcker är ju de riktiga Bond-böckerna och det är så vi känner honom, den elegante gentlemannen som dödar med ena handen och skålar med en vacker kvinna med den andra. Bond i denna bok har mycket av den karaktären i sig, men det vill sig inte riktigt. Jag har läst Bond av både John Gardner och Sebastian Faulks och William Boyds karaktär ligger nog närmast Ian Flemings, men ändå inte.

I viss mån kan det bero på att boken utspelar sig i ett fiktivt afrikanskt land och miljön är inte så glamorös som den brukar vara. Samtidigt inser jag att jag är ganska påverkad av alla filmer och där är ju Bond helt olik denna.

Boken är inte alls dålig, den är helt okej, faktiskt. Historien utspelar sig under sent sextiotal och ibland glömmer man det. Den är ganska tidlös, så ena stunden tycker man det verkar primitivt och nästa känns det som nutid. Man vet ibland inte riktigt om allt stämmer. En sak i slutet som jag jag störde mig på är att Bond använder pepparspray, men det uppfanns 1980, så där har man missat i researchen. Det finns flera sådana händelser som jag uppmärksammade, men jag lät dem vara utan att undersöka vidare, men det fick mig att haja till ibland.

Men, ska man läsa en Bond-bok, så ska man läsa originalet, Ian Fleming. Där finns alla ingredienser och stämningar som en Bond ska ha. Där infinner sig den äkta känslan.

Finns hos Adlibris och Bokus.

Kepler gör det igen!

Den som väntar på något gott, brukar det ju heta, och i detta fall har väntan varit lång, känns det som. Egentligen är det väl bara ett år sedan förra boken, men när förväntningarna är ju uppskruvade, känns det som länge sedan. Hursomhelst tog jag med stor förtjusning mig an Stalker av Lars Kepler.

Som vanligt blir man på 2-3 meningar inkastad i ett scenario som direkt fångar ens intresse. Det blir intressant och spännande direkt och tack vare att deras böcker är så filmiska, kan man med lätthet föreställa sig varje scen som utspelar sig.

Denna gång handlar det som titeln avslöjar om att någon förföljer någon eller några, alltså en stalker. Att denna stalker inte nöjer sig med att titta och snoka, utan går mer handfast till väga, kan man ju lätt gissa. Och det blir blodigt och våldsamt, precis som man förväntar sig. Men det är jävligt bra. Jag vet inte riktigt hur jag ska ranka den i förhållande till de andra, men tyvärr hör den nog till de sämre. Dels för att den är väldigt lång. Författarna är ju väldigt bra på att måla upp miljöer och få med varje liten detalj. Det ger ytterligare en dimension åt storyn, men ibland blir det lite för mycket. Men betänk då att med sämre menar jag att av betyg 1-5, kanske denna ligger på 4,5 och de andra på 4,5 - 5. Allt är ju relativt, som bekant...

Det jag gillar är att man inte alls fattar vem som är den skyldige förrän precis i slutet. och givetvis är det Joona Linna som kommer på det. Han är alltså med även i denna bok, även om han försvann i slutet på den förra, men hans come back blir lite överdriven. Jag hände inte riktig med där. Slutet är också bra och man kan bara spekulera i hur nästa bok ska börja. Det gillar jag, det gör förväntningarna än högre.

Har man läst Keplers tidigare böcker och gillat dem, är detta ett måste.

Finns hos Adlibris och Bokus.

Ett värdigt farväl och storslaget tack!

Jaha, så det är slut nu?
Detta ska ju vara Pink Floyds sista album och består tydligen av material som blev över vid inspelningen av Division Bell 1993. Det innehåller således en hel del klaviatur med Richard Wright som ju gick bort 2008. Det kan på så sätt ses som en hyllning till honom.

Det som slår mig mest är att det verkligen låter Pink Floyd från första tonen. Öppningsspåret skulle lätt kunna platsa på Wish You Were Here och lite längre in hör man likheter med såväl Animals, The Wall och Atom Heart Mother som med Dark Side och senare album. Det blir nästan som ett panorama över delar av deras bästa, men ändå i ny kostym.

Albumet är nästan helt instrumentalt, men man saknar egentligen inte sången. Det är så storslaget och bombastiskt som bara de kan låta och det kommer att bli tomt i högtalarna utan dem. Jag lyssnade första ången på dt i hörlurar, men när jag senare satte på musiken hemma, i högtalarna och med rätt hög volym, då infann sig den rätta stämningen. Då blev det magiskt.

Om detta är deras sista alster, så är det på ett sätt sorgligt, men jag förstår dem. Man ska sluta av egen vilja och inte som vissa band, hålla på i all evighet. Det blir ingen glad av.

Så stort tack, herrarna Gilmour, Mason, Barrett, Waters och Wright för all underbar musik genom åren!

Borde vara bättre...

Började lyssna på denna bok för ett bra tag sedan, men så kraschade någon fil och jag orkade inte börja om. Nu tänkte jag att jag skulle ta tag i den igen, för jag kände för en spännande och actionfylld story.

Tyvärr borde jag nog låtit den ligga ett tag till. Eller för alltid.

Handlar om en SÄPO-agent vid namn Ernst Grip som blir skickad till USA för att utreda ett terrorattentat och den misstänkte tros vara svensk.

Det är mycket hoppande fram och tillbaka i tiden och jag har normalt inga problem med detta om det görs på ett bra sätt, men i denna bok blir det bara rörigt och jag är ganska snabbt bortkollrad. Till slut vet jag inte vad som är nutid eller dåtid.

Det blir heller aldrig spännande. Det är bara segt och händelselöst. Ingenting för mig.

Finns hos Adlibris och Bokus.