Jag har sett ljuset!

Filmen om Hank Williams - en av de första och största megastjärnor inom countryn - kan och bör ses av alla som har det minsta musikintresse.

Tom Hiddleston, som pelar Hank, är väldigt lik och gör ett riktigt bra porträtt av denne kortlivade superstjärna som var mer rock'n'roll än många rockband idag. Då menar jag inte musikaliskt.

Hank blev bara 29 år, men under sin musikaliska karriär hann han med mer än många gör idag, men då var det ioförsig en annan tid och suget efter ny musik en helt annan. Å andra sidan fanns inte Internet eller ens TV, utan då var det radio som gällde.

Hursomhelst är det en bra film och gillar man Hank Williams musik, uppskattar man den bara än mer.

Rekommenderas!

This is England!

Redan 2006 kom filmen This is England och när jag såg den första gången blev jag förälskad direkt. I allt. Karaktärerna, storyn, musiken, dialogen, kläderna, värmen, humorn. Allt. Det faktum att karaktärerna var i ungefär samma ålder som jag själv, gjorde igenkänningsfaktorn hög och det var bitvis som att uppleva allt igen. Underbart.

För ett tag sedan upptäckte jag av en slump att det gjorts en TV-serie som tog vid där filmen slutade. Jag började se avsnitt ett som utspelar sig tre år efter filmen. Jag var fast direkt och slukade hela serien. Den är uppdelad i tre säsonger som utspelar sig 1986, 1988 och 1990. Nästan alla karaktärer finns med från filmen och genom hela serien och det coola är att de åldras naturligt då den är inspelad under flera år. Huvudpersonen Shaun, som i filmen är 11-12 år är således i sista säsongen 18-19 år och även i verkligheten.

Jag gillar normalt inte serier som numera är så populärt, men denna slukade jag i ett svep och skulle lätt kunna se igen. Gillar man engelska filmer och realistiska draman och dessutom bra musik, då är detta ett måste. Bättre är svårt att finna. Själv pendlade jag mellan skratt och gråt och var helt tagen efter varje avsnitt.

Se den!

Filmen finns på Netflix och serien än så länge på SVTPlay.

Och i Wienerwald står träden kvar

En mycket omtalad och t o m prisbelönt bok. Bygger på över 500 brev till Otto Ullmann från hans föräldrar när han var placerad som flyktingbarn i Sverige under andra världskriget och hans släkt var fast i Tyskland.

Det är en ganska sorglig berättelse som för föräldrarna slutar i gaskamrarna, men ändå finns det en glädje och framtidstro hos Otto i det nya landet. Det är omöjligt att föreställa sig hans tankar och inre lidande.

Otto träffade så småningom Ingvar Kamprad och det är väl mycket därför boken blivit känd, men jag tycker Ottos historia är mer intressant.

Bra och intressant bok, även om den ibland kan bli lite seg, då breven ofta upprepar sig. Men på det stora hela en stor läsupplevelse.

Finns hos Adlibris, Bokus och Storytel.

Guds problem

Om Gud en dag skulle besöka jorden, skulle han ha en hel del att förklara - t ex varför det finns så mycket ondska i världen och varför han själv är en sån elak jävel.

I boken God's problem betar Bart D Ehrman av påstående efter påstående i Bibeln och ställer sig frågan varför Gud gör si eller så. Eller snarare, varför han inte gör något alls. Om han är allsmäktig, så borde han kunna påverka allt, men han gör det inte. Bibeln berättar ju även om gånger då Gud hjälpt till, t ex när Moses delade havet och kunde fly sina förföljare som sköljdes bort. Men varför ingriper han inte nu när t ex IS härjar?

Nej, själv har jag inget till övers för Gud och religion, men jag gillar att läsa böcker som denna. Herr Ehrman är ju dessutom en person med minst sagt djupa och ingående kunskaper i ämnet, så han vet vad han talar om. Det gillar jag.

Finns hos Adlibris, Bokus och Storytel.

Käraste Herman

Herman Lundborg var säkert en snäll man innerst inne, men han blev övertygad om att den vita nordiska rasen var överlägsen alla andra och den övertygelsen drev honom i sitt arbete. Det blev hans kall här i livet och tyvärr fick han många i Sverige med sig. Utomlands blev han också mycket uppskattad och respekterad och självaste Hitler refererade till Hermans forskning. Skrämmande!

När jag läste boken fick jag blandade känslor. Dels tyckte man nästan synd om Herman och hans likar och jag skrattade nästan ibland åt deras så felaktiga och krystade teorier om människor olika värde och raser. Men jag blev också skrämd över hur lätt folk i gemen och framförallt människor i ledande positioner köpte hans rasteorier rakt av. Att de i övrigt styrde landet är skrämmande.

Även om Herman Lundborg var en man med en fast övertygelse om att blandning av raser var direkt olämpligt, var det ju extra skrattretande att han hamnade i säng med sin assistent som var lapp och således mindre värd. För oavsett alla fina övertygelser och forskningsanslag och egen institution, var Herman bar en man. En man med en penis. Behöver man säga mer?

Mycket bra bok och även om innehållet är skrämmande är den viktig.

Finns hos Adlibris, Bokus och Storytel.

Raines dagbok

Det är ingen dans på rosor att vara uteliggare eller bostadslös. Det kan man ju med lätthet slå fast efter att ha läst denna mycket intressanta bok.

Raine var en bostadslös i Stockholm som skrev dagbok. En dag "upptäcktes" han och erbjöds skriva för tidningen Situation Stockholm. Hans texter blev mycket uppskattade eftersom de skrevs av en som verkligen visste. Sedemera blev hans dagböcker en bok i viken man får en unik inblick i en bostadslös liv.

Jag gillade boken, även om den ibland blev lite tradig och upprepade sig, men å andra sidan är det förståeligt. Livet som bostadslös är inte så glamoröst eller varierande. Många av dagarna är ganska lika, verkar det som.