Hade hört att 36 timmar av David Bergman skulle vara en riktigt bra bok. Spännande och nervkittlande och utspelas i ett ockuperat Stockholm under 36 fartfyllda timmar. Låter spännande. Men ack vad besviken jag blev.
Visst hände det saker hela tiden, men jag blev mest irriterad på de många och ologiska hoppen. Huvudpersonen Johanna kastas rakt in i ett gatukrig som jag aldrig förstod hur det började, utan helt plötsligt börjar hon skjuta ner folk runt omkring sig. Hon visar sig vara general och verkar enligt mig handla helt utan sans och reson. Helt plötsligt dyker hon upp ute i skärgården i en ubåt för att i nästa skede sitta i en helikopter tillsammans med drottning Victoria och skjuta ner motståndsmän. Strax därefter är hon nere i en tunnel långt under stadens gator, bara för att i nästa skede sitta i möte ute på Musköbasen. Det håller inte riktigt tidsmässigt.
Man får heller aldrig lära känna henne, hon har en dotter och en man, men de försvinner snabbt och verkar glömmas bort. Att huvudpersonen är tjej är lite ovanligt i denna genre, men tyvärr blir inte boken bättre för det - en ointressant karaktär förblir ointressant oavsett kön.
Att författaren har en bakgrund som militär lyser tyvärr igen också, enligt min mening. Det är mycket tekniska detaljer och ingående beskrivningar av vapen. En del tycker säkert det är intressant. Jag tycker inte det tillför något.
Tror att tonåriga killar kan var en passande läsekrets. Jag är nog för gammal...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar