Svarta lådan är full av spänning

Michael Connely - denne gigant bland giganter - för att travestera Ernst-Hugo. Hur många böcker har karln skrivit egentligen? Många. Jag har inte läst dem alla, men en ansenlig mängd och det otroliga med denne man är hur han kan hålla så hög kvalitet. Bok efter bok.

Svarta Lådan handlar om Connellys vapendragare Harry Bosch som återigen tar sig an ett "cold case". Denna gång är det dock ett fall han började utreda 20 år tidigare, men p g a de vid tidpunkten pågående kravallerna i LA, lev han tvingad att släppa fallet. Nu får han chansen att avsluta fallet och med sin typiska och envetna envishet, börjar han gräva där ingen grävt innan och fråga de frågor ingen ens tänkt att det kunde finnas ett svar på. Men Harry får svar och han hittar samband ingen visste fanns. Och när chefen vägrar ge honom tillräckliga resurser, tar han semester och fortsätter sökandet själv.
 
Connellys styrka är att allt han skriver framstår som fullt möjligt. Det är fiction, visst, men man får hela tiden känslan av att det skulle kunna vara såhär. Det är trovärdigt, helt enkelt. Och spännande. Åtminstone jag har svårt att lägga ifrån mig boken, utan vill hela tiden läsa vidare.

Under tiden jag läste boken läste jag också att man håller på att göra en film om Bosch. Det var på tiden. Då kom ju frågan direkt - vem ska spela Bosch? Efter lite googlande får jag veta att det blir Titus Welliver, en amerikansk skådespelare som man sett i många biroller och känner väl igen. Han är bra. Om han blir bra i rollen som Bosch återstår att se. Intressant ska det bli i alla fall.

Berättelser för till- och frånskilda

Som varandes en som gärna märker ord och funderar över deras ursprung, så började jag direkt undra över ordet "tillskild" som ingår i titeln. Vad är det och vad innebär det? Är det motsatsen till frånskild? Alltså när man blir ihop eller gifter sig? Oavsett, så lockar titeln till läsning, så jag läste boken. Eller lyssnade på den, rättare sagt.

Det är en ganska tunn sak, som man tar sig igenom rätt snabbt. Att det dessutom är en samling korta berättelser, gör att man kan läsa några stycken och sen göra annat utan att man tappar tråden.

Varje berättelse tar upp ämnen som rör relationer i olika stadier och åldrar. Hur man hanterar skilsmässor och uppbrott, kärlek och hat. Hur livet kan vara, helt enkelt. Det är småroligt och dråpligt och ibland känner man igen sig. Jag gillade boken, även om det inte gjorde något större intryck, men det var en behaglig lyssning i några timmar.

Ett citat som fastnade hos mig var kommentaren "man skiljer sig när man får slut på älsk". Det är ju faktiskt väldigt sant och smart sagt.

Det händer mycket i Delhis vackraste...

Detta var mitt första möte med Mikael Bergstrand och hans böcker och det var ett angenämt sådant. Inte världens bästa läsupplevelse, men jag tror nog inte författaren är ute efter Nobelpriset heller.

Detta är en "feelgood-bok" i samma anda som Jonas Jonasson, Karin Brunk Holmqvist och Fredrik Backmans böcker. Ett gäng udda karaktärer som hamnar i lite skruvade situationer. Det är mycket humor och värme i spännande miljöer.

Handlar om en gammal marknadsförare på dekis som gör allt för att glida undan jobb och ansvar. En dag får han sparken från jobbet som han egentligen hatar och då gäller det att hitta på något annat. Det blir att åka till Indien medbjuden av en polare som är reseledare för samma resa.

Han blir senare lämnad magsjuk på ett hotellrum och vet inte vad han ska ta sig till. Plötsligt knackar det på dörren och då börjar det hända saker. Det ena leder till det andra och snart är han uppe i smöret igen, men denna gång i ett främmande land, med allt vad det innebär.

Min stroke.

Det här var en otroligt intressant läsupplevelse. Den borde fler läsa.

Skriven av Jill Bolte Taylor som själv är hjärnforskare och en dag märker att något inte står rätt till i kroppen. Hon får en stroke och hon vet om det. När hon känner hur kroppen bit efter bit stängs ner, blir hon till skillnad mot de flesta andra, exalterad och glad. Hon kommer äntligen få uppleva en stroke från "insidan" så att säga. På riktigt.

Att i ett sådan situation behålla lugnet och medvetet kunna observera allt som händer med kroppen, är ganska fascinerande. Hon påminner sig själv att "det här måste jag komma ihåg" när hjärnan samtidigt är fullt upptagen med att ens hålla henne upprätt.

Eftersom boken är skriven av henne själv, kan man ju räkna ut att hon klarar sig. Det ä nog det som är mycket av behållningen också. Vägen tillbaka. Hur hon kämpar och sliter och får liksom börja om från början igen. Lära om. Samtidigt som hon känner och observerar allt som händer "live", så att säga.

Det är en annorlunda bok och den är bra. Att den dessutom är sann, gör den än mer intressant. Det är inget författarproffs som skrivit den, så litterärt är den nog inget mästerverk, men det skiter jag i. Hon fick en stroke och hon skrev en bok om det. På ett sätt det aldrig gjorts innan - från insidan. Det är bokens styrka och det är precis vad jag gillar med den.

En märklig upplevelse.

Fredrik Backmans debutbok En man som heter Ove tyckte jag var så jävla bra. Och tycker fortfarande. En av de bättre och mest underhållande böcker på länge. Så jag hade verkligen längtat efter hans uppföljare. Under tiden fick jag nöja mig med att läsa hans blogg i Café, som stundom är väldigt underhållande. Därför var förväntningarna ganska höga hos mig.

När jag så började läsa boken blev jag först konfunderad - det här var inte vad jag hade förväntat mig. Inte alls. Den lilla flickan Elsa är ju inte tillnärmelsevis lika bra som karaktär som Ove var. Hon är en jobbig unge med en mormor som jag direkt tycker inte särskilt bra om. Men jag fortsätter läsa...

Efter ett tag händer det ingenting och något senare händer det ingenting heller. Vad är det här? Den jobbiga ungen och den ogillade mormodern är bara tröttsamt irriterande. Men jag fortsätter läsa...

När jag så kommer till CD 4 (ja, jag lyssnar på boken) har jag ännu inte förstått vad allt egentligen handlar om. Finns det en story här nånstans? I så fall har jag missat den. Det är bara en jobbig unge som bär sig åt och är allmänt störig. En mormor som med flummiga sagor och svordomar drar in den jobbiga ungen i än den ena prekära situationen efter den andra. Men jag fortsätter läsa...

Och det är väl det som är grejen. Fastän jag inte riktigt hajar vad den handlar om, så fortsätter jag läsa. Jag kan inte lägga ifrån mig den.

När så fler och fler personer vävs in i historien och får liv, så vaknar även jag. Det finns t ex en "kvinnlig Ove" i trapphuset där Elsa bor och när hon gör entré ler jag t o m. Då kommer boken till liv och blir plötsligt underhållande och rolig. Karaktärerna är nyckeln till mitt intresse iallafall. Den ena efter den andra filuren dyker upp och alla har på något sätt en relation till Elsa eller mormor. På något sätt knyts liksom säcken ihop.

På slutet är jag helt fast och bara måste läsa vidare för att få veta vad som händer härnäst. Jag har plötsligt börjat gilla boken och framförallt så hajar jag den. Jag hajar vad Elsa menar och jag hajar vem hon är och vem mormor är. Och döm om min förvåning när jag på slutet till och med blir berörd och får en klump i halsen. Jag nästan gråter.

Så allt som allt är detta en jävligt märklig bok. Jag har ännu inte fått klarhet i allt som jag läst, vem alla var och varför de gjorde eller sa som de gjorde. Jag vet inte om det ibland var en dröm eller verkligheten jag läste om. Jag vet bara att jag läste ut hela boken och jag hade absolut inte kunnat lägga av mitt i. Det hade inte funkat.