Misstaget är inget misstag.

Lee Child - hur många böcker om Jack Reacher har han knåpat ihop vid detta lag? Jag tror denna var nummer 10 i ordningen, men den kom för några år sen, så...

Hursomhelst kan man lita på denna duo. Jag har på sistone läst en del deckare som fåt mig att tröttna på genren, men så snart jag börjar läsa (eller lyssna på) en "Jack Reacher-thriller" blir jag åter lugn. Jag känner mig hemma. Men på samma gång är det nackdelen med herr Childs böcker, de är i mångt och mycket stöpta i samma form. Reacher är den samme buttre och egensinniga gamla militärpolis som går sin egen väg. Han har alltid en förmåga att ramla över mordfall på sin väg mot ingenting och blir indragen mer eller mindre mot sin vilja. Och givetvis löser han fallen på sitt egna något brutala sätt. Samma sak gäller för denna bok.

Men, ändå känns det tryggt att läsa och det är bra och spännande. Denna gång begår Reacher dock ett misstag och det får ganska allvarliga följder. Jag tycker även denna bok är något mindre brutal än många andra. Det är inte den bästa boken i serien, men den ligger helt klart på den övre halvan.

Finns på Adlibris och Bokus.

Gripande bortom förståelse!

Jag har tidigare läst Malin Sävstams bok om hennes tragedi i och med Tsunamin 2004. Eller tragedi, räcker det? Nej, hennes helvetes jävla äckliga katastrof. Men det räcker ändå inte att beskriva vad hon och Pigge Werkelin och alla andra drabbade var med om. Det är helt makabert och omöjligt att begripa.

Jag hyllar dem dock båda att i sorgen hitta kraft och mening att leva vidare. Vad man dessutom kan konstatera är att var och en hanterar krissituationer på sitt helt egna sätt och som Pigge skriver i boken finns inget rätt eller fel.

Boken är enkelt skriven av en enkel man och således enkel att läsa. Men det är fan inte lätt att läsa den ibland. Man fäller en tår och man rynkar pannan flera gånger när man läser om alla hemskheter och vidrigheter. Som pappa kan man inte föreställa sig hur det skulle kännas att förlora sina barn, men att man skulle få panik och gråta hejdlöst, kan man lätt inse.

Det var även intressant att läsa om hur Svenska myndigheter hanterade situationen och om hur de drabbade på plats upplevde den hjälp som knappt erbjöds. Jag håller till fullo med Pigge när han ifrågasätter varför ingen hade en säck pengar med sig att dela ut till behövande, så de kunde köpa mat, kläder och en biljett hem. Vad hade en miljon gjort för skillnad i statskassan? Där nere hade den gjort stor skillnad.

Det är tråkigt att läsa om hur regler och rutiner går före i en situation när regler och rutiner är bortspolade och handlingskraft och medmänsklighet är hårdvaluta. Det verkar som om många tjänstemän utför sitt värv med parollen att "om jag inte gör något alls, kan åtminstone ingen anklaga mig för att ha gjort fel". Helt jävla otroligt!

Bra bok som berör på många sätt. Viktig läsning. Rekommenderas!

Finns hos Adlibris och Bokus.

Drömmen om Sverige

Vad jag förstår var detta ursprungligen en eller flera artiklar i DN som Niklas Orrenius skrev och som nu givits ut i bokform med utökat material och tillägg. Känslan av tidningsartikel hänger kvar, men är absolut inget negativt. Tvärtom känns boken väldigt rak och ärlig, lättläst och lätt att ta till sig.

Kriget i Syrien startade 2011 och håller fortfarande på. Av landets 22,5 miljoner invånare befinner sig ca hälften på flykt, varav ca 3 miljoner i dess absoluta grannländer. T ex i Libanon, som tagit emot 1 miljon flyktingar. Libanon har själv en befolkning på 4 miljoner. Sverige har en befolkning på 9,7 miljoner och har tagit emot ca 50000 Syrien-flyktingar. Märker ni hur siffrorna haltar något?

Några av världens rikaste länder, Saudiarabien, Qatar, Bahrain, Förenade Arabemiraten, Kuwait och Oman som alla ligger relativt nära Syrien har inte tagit emot en enda flykting. Nu haltar siffrorna än mer.

Men detta är inte inte en text om flyktingpolitik eller mina åsikter i frågan, utan om boken. Och boken är bra och väldigt intressant. Det handlar om riktiga människor som upplevt krig och helvete men mitt i detta vårdar den låga av liv som finns kvar inom dem och på nytt får den att växa. Tack vare Sverige bland annat. Detta är människor, oskyldiga individer som inte har någon som helst skuld till den pågående konflikten. De har heller ingen möjlighet att påverka utgången av den än mindre stoppa den. De får bara uppleva dess baksida. Människor som du och jag. Med samma drömmar. Drömmar om Sverige.

Finns hos Adlibris och Bokus.

Att jag inte lär mig!

Jag har skrivit det innan och gör det igen - jag har tröttnat på denna typ av böcker. Thrillers och deckare med mer eller mindre invecklade historier.

Denna gång utspelar sig historien i Ryssland och dess undre värld. Det ska vara svart och skitigt, läskigt och korrupt och det är det säkert på många sätt. Boken har ju fått bra recensioner och en fortsättning har redan kommit. Jag kan dessvärre inte bli intresserad eller tycke det är bra på något sätt. Jag tycker det är rörigt och invecklat, jag vet inte vem som är vem och huruvida de är vänner eller fiender.

Nej, för min del får det nog bli ett ordentligt uppehåll av böcker som denna. De ger mig ingenting och då är det ingen idé att läsa dem. Bättre att hålla sig till säkra kort.

Så är bra eller dålig? Ska jag rekommendera den? Svaret är faktiskt, jag vet inte. Ärligt, jag vet inte. Vill du ha tips och råd, läs en annan recension eller annan blogg, jag kan tyvärr inte hjälpa till denna gång.

Finns hos Adlibris och Bokus.

Ut ur skuggan och in i vad?

Intressant bok detta, speciellt i dessa dagar nu när det precis avslöjats att det förskingrats pengar i SDs topp och att Aftonbladets granskning av sajten Flashback resulterat i avslöjandet av en dubbelmoral utöver det normala. Höga partirepresentanter, t o m inom EU, har visat sig leva ett liv på dagen på jobbet och på sin fritid spridit rasistiska inlägg på nätet.

Boken som är skriven innan valet 2010 avslutas dessutom med reflektionen att om SD ska kunna vinna respekt, måste de ta avstånd från sitt förflutna, rensa upp i leden och kliva ut i ljuset. Detta säger ju de själva också att de gjort, men ändå dyker det upp tvivelaktiga personer med mer eller mindre idiotiska uttalanden, hela tiden. Än idag 2015. Never ending story...

Boken som sådan innehåller en redogörelse för partiets historia från en massa löst sammanhållna grupper som senare blev mer och mer seriösa och slutligen bildade parti enligt konstens alla regler. Det är väldigt intressant att läsa och jag blir både skrämd, arg och ledsen. Men det finns även en hel del humor, när man t ex läser om deras bravader och resonemang. Det ligger en hel del i det gamla ordspråket om "mer hår än hjärna", speciellt för en del.

Det mest skrämmande är ju att de idag sitter i riksdagen och har inflytande på folks vardag, om än begränsat, men ändå. Jag hör ju dessutom folks åsikter och läser kommentarer på Facebook, så för mig är det en ofantligt ledsam utveckling. Att folk idag, vuxet och upplyst folk, kan gå på detta och tro på vad SD och dess likar påstår utan att bemöda sig om att ta reda på fakta, är skrämmande. De om några borde läsa böcker som denna, så de inser vad de röstat på.

Finns hos Adlibris och Bokus.

Vägar till visdom

Jag gillar Stefan Einhorn. Har nu läst ett gäng av hans böcker och det är ofta små pärlor med tankeväckande innehåll. Även denna bok som ska ge läsaren tips och insikt om hur man kan bli en visare människa, innehåller en del träffsäkra iakttagelser och anektodet. Det är lättsamt skrivet och det går snabbt att läsa.

Om jag däremot blev mycket visare efteråt, vete fan. Inte mer än insikten att herr Einhorn skriver små kluriga böcker i ämnen få andra berör, blev än mer uppdaterad.

Finns hos Adlibris och Bokus.

Gösta rules!

Biografier är min kopp te, det är bara att erkänna. När det dessutom handlar om en person jag verkligen gillar och beundrar, då blir det högoktanig underhållning.

Har gått och suktat efter denna bok länge nu, men det har aldrig riktigt blivit av att läsa den den. Inte förrän nu och då gick det fort. Slukade den i ett nafs och med stor behållning.

Klas Gustafson som sammanställt boken har gjort det mycket bra jobb. Det är en rak och intressant redogörelse av en av våra mest folkkära skådespelare, med intervjuer blandade med tankar och reflektioner från alla i hans omgivning, med undantag för barnen.

Man får följa Gösta från barnsben och den första kontakten med teaterns och filmen. Med en farfar och far som tillhör den absoluta gräddan inom dåtidens underhållningsbransch, hade han ju ögonen på sig från födelsen. Men han lyckades ju rätt bra med att skapa sin egen karriär.

Jag gillar Gösta Ekman och jag gillar mycket av det han gjort, fast jag inser att jag sett långt ifrån allt. Jag gillar sättet boken är skriven på av Klas Gustafson och jag gillar Erik Johanssons uppläsning. Tre gilla av tre möjliga alltså. Det får väl bli mitt betyg.

Finns hos Adlibris och Bokus.

Intressant, underhållande och skrämmande

Nu inne på sitt fjärde år i Sveriges riksdag, måste man ju betrakta SD som ett etablerat parti. Nytt, men ändå etablerat på den politiska kartan. Tyvärr!

Jag har alltid varit för revolt och att ifrågasätta etablissemanget. Att vara lite motvalls och gå mot strömmen och inte bara finna sig sig i allt. Men som missnöjesparti har SD, enligt mig, gått över så många gränser att de inte förtjänar mitt tyckande, än mindre min respekt. De är sprungna ur den nazistiska och fascistiska rörelsen och de ränderna går inte riktigt ur. Det visar sig om och om igen, inte minst på alla korkade uttalanden från medlemmar på alla nivåer.

Nej, jag gillar inte SD och jag läser boken med färgade ögon, det erkänner jag, men det är en mycket intressant läsning med blandning av intervjuer, hemliga mail, utdrag ur partiprogram, redogörelser av händelser och uttalanden samt en hel del jämförelser mellan vad som sagts officiellt och vad som sedan kommer fram "när kameran är avslagen".

Jag tycker det är stor underhållning och jag läser boken med ett leende på läpparna, men samtidigt med en djup rynka av oro i pannan. Jag kan inte sluta att tänka på julkalendern på TV - den brukar också innehålla en hel del knasiga figurer som säger knasiga saker och de gör en massa knasigheter. Julkalendern brukar ju också röra upp en hel nation, som delas upp i två läger - för och emot. Fördelen med julkalendern är ju att den tar slut på julafton.

Boken som David Baas har skrivit tycker jag är bra. Den bör läsas av många, många.

Finns hos Adlibris och Bokus.