Richard Ford gör det igen!

Boken Kanada var ju en läsupplevelse utöver det vanliga, så denna bok hoppades jag mycket på och gissa om den infriade alla önskningar.

Handlar om sportjournalisten Frank Bascombe som har skilt sig från sin fru och nu undrar över hur livet kunde bli som det blev och hur det ska te sig framöver. Han träffar en kvinna, men är inte riktigt säker på henne eller relationen, eller hur han själv känner. Han älskar sina barn, men det är inte heller så enkelt.

Summa summarum är det ungefär som livet är. Man vet inte riktigt vad man vill och ej heller hur man ska få det.

Lång och intressant!

Säger man namnet Kennedy för valfri person över 30 idag, känner nog alla igen det och kan direkt nämna JFK och mordet och även Jackie. De som är yngre har svårare, om de inte har ett historiskt eller politiskt intresse. Själv hade jag inte så bra koll. Kände till det uppenbara och även att Bobby blev mördad och att flera barn dras med narkotikaproblem osv, men denna bok är verkligen en upplysningens bok. Britt-Mariue Mattsson har gjort ett gediget jobb med att sammanställa sina egna minnen med dokument och historiska fakta till denna berättelse. Att den är skriven i romanform gör det hela mycket mer lättläst och mänskligt.

Själv boken omfattar i princip 100 års familjehistoria med start i hur papan Joe byggde upp sin förmögenhet och fick med tiden ett rykte om att vara både tuff, hård och hänsynslös i affärer. Men så blev han en av USAs rikaste också. Titeln Vi tolererar inga förlorare, verkar ha fungerat som ett sorts mantra i familjen och speciellt sönerna uppfostrades med det som utgångspunkt.

Det påstås också att familjen Kennedy invandrade från Irland på 1850-talet och en spågumma sa sig se att familjen skulle få stor framgång, men även drabbas av stor olycka. Det verkar ha stämt rätt bra!

Hursomhelst myckt bra och läsvärd bok, som jag rekommenderar starkt.

Finns hos Adlibris, Bokus och Storytel.

En saknad man.

Lars Molin dog 1999, endast 57 år gammal och jag gissar att han kunnat göra flera storverk om han fått leva vidare.

Själv minns jag de flesta av hans filmer och serier och att det var höjdpunkter hemma när de sändes. Mina föräldrar satt som klistrade framför TVn och jag med. Vi skrattade gott åt alla dråpligheter i Badjävlar, Midvinterduell, Saxofonhallicken m fl och jag minns att jag redan då älskade tonen i filmerna - det lite lågmälda, smått tragiska typiskt svenska. Jag minns speciellt min pappas upprördhet över hur den illa människan blev överkörd om och om igen i Midvinterduell. Själv blev jag så småningom medveten om filmernas underliggande kritik mot överheten och den lilla människans kamp mot densamma.

Jag var då inte riktigt medveten om att alla dessa filmer och serier var verk av Lars Molin, men så småningom blev jag varse och då kunde jag se sammanhangen, den röda tråden. Sedan dess är jag lite av ett fan och jag har sett nästan allt och gillat det likaså.

Denna bok är en rak och enkel redogörelse för han som person och framförallt hans filmskapande. Boken går igenom hans karriär från början till slut och innehåller många citat och berättelser från flera av hans skådespelare och andra inom branschen.

För den filmintresserade och framförallt den Molinfrälste är denna bok ett måste. Jag njöt från pärm till pärm!

Finns hos Adlibris och Bokus.

Gillande på två plan!

Läste tidigare Peter Mays Svarthuset och gillade den bl a mycket för den udda och extrema miljön. Denna "uppföljare" utspelar sig i samma miljö och den lockar mig något oerhört. Den karga, vindpinade naturen och de lika karga människorna finner jag väldigt tilltalande. Skulle nog fan kunna bosätta mig där.

Nåväl, denna gång hittas ett lik i en gammal torvmosse och man tror först det kan vara ett riktigt gammalt lik, men så hittar man en tatuering på armen, föreställande Elvis. Precis som i förra boken, börjar Fin Macleod rota i detta och försöker lösa det. Det visar sig finnas mer än man först tror bakom detta. Med hjälp av DNA hittar man släktingar till den döda, men ingen känner till att någon har försvunnit. Men skam den som ger sig...

Som rubriken avslöjar gillar jag denna bok på två sätt, på två olika plan. Dels gillar jag berättelsen såsom varandes den krimhistoria den är, men den blir inte riktigt så spännande som jag tycker att den borde vara. Framförallt gillar jag alla miljöer och för mig är det den stora behållningen med boken. Kombinationen blir således riktigt riktigt bra.

Rekommenderas!

Finns hos Adlibris, Bokus och Storytel.

Nej tack, den färjan går inte!

Vilken miss. Hade läst om denna bok och trodde jag skulle gilla de, men tydligen hade jag läst fel recension. Ju mer jag läste tyckte jag att innehållet inte riktigt stämde med vad jag trodde mig veta om den. Nu vet jag bättre och tyvärr är det inte alls en bok för mig. Läste dessutom precis en annan recension där Mats Starndberg jämfördes med Stephen King och då fick jag rysningar. Det brukar ju många få av herr King, men då av hans historier. Jag fick det av vetskapen att jag läst något dylikt. Jag gillar ju inte skräckfilmer med vampyrer och övernaturliga ting och jag känner detsamma för böcker med de ingredienserna, så detta är verkligen inte en bok i min smak.

Dessutom har jag svårt för berättelser där man hoppar mellan olika personer på det sätt som görs i denna bok, med inledning med resp persons namn. Det blir så uppstyltat och fyrkantigt, tycker jag. Det blir inget flyt. Att det även tog så infernaliskt lång tid innan något intressant över huvud taget hände i boken, gjorde att jag ganska snabbt förlorade fokus.

Han bygger upp en stämning och så händer något och man tror att, nu äntligen... Men så fortsätter boken med något helt annat i kapitel efter kapitel efter kapitel och man glömmer bort det spännande. Jag tröttnade och glömde nästan vad som hänt. Nej detta är inte en bok i min smak och tyvärr måste jag ge den lägsta möjliga betyg.

Fins hos Adlibris, Bokus och Storytel.