Gillande på två plan!

Läste tidigare Peter Mays Svarthuset och gillade den bl a mycket för den udda och extrema miljön. Denna "uppföljare" utspelar sig i samma miljö och den lockar mig något oerhört. Den karga, vindpinade naturen och de lika karga människorna finner jag väldigt tilltalande. Skulle nog fan kunna bosätta mig där.

Nåväl, denna gång hittas ett lik i en gammal torvmosse och man tror först det kan vara ett riktigt gammalt lik, men så hittar man en tatuering på armen, föreställande Elvis. Precis som i förra boken, börjar Fin Macleod rota i detta och försöker lösa det. Det visar sig finnas mer än man först tror bakom detta. Med hjälp av DNA hittar man släktingar till den döda, men ingen känner till att någon har försvunnit. Men skam den som ger sig...

Som rubriken avslöjar gillar jag denna bok på två sätt, på två olika plan. Dels gillar jag berättelsen såsom varandes den krimhistoria den är, men den blir inte riktigt så spännande som jag tycker att den borde vara. Framförallt gillar jag alla miljöer och för mig är det den stora behållningen med boken. Kombinationen blir således riktigt riktigt bra.

Rekommenderas!

Finns hos Adlibris, Bokus och Storytel.