Duktig pojk, han Lapidus!

Med succéerna i Snabba Cash-serien bakom sig har Jens Lapidus en del att leva upp till. Med denna nya bok kommer han säkert kunna fortsätta skratta var gång han går till banken, för den kommer lagom till sommaren och det är en lagom läsning för hängmattan.

Andan, språket, miljöerna och karaktärerna känner man igen från hans andra böcker. Även om historien denna gång utspelas bland samhällets "toppskick", så känner man igen sig. Det är inte lika rått och naket tufft som innan, utan här är grymheterna och sveken inlindade i glitter och varma pälsar. Det handlar  ju om en typ av människor som av egen utsago står på en nivå över alla andra och vilkas bankkonton utgör en substantiell del av landets BNP. Men inte fan är de trevligare och snällare för det. Tvärtom. De tvekar inte att utnyttja folk i sin närhet och gå bakom ryggen på sin egen familj för att uppnå det de vill. Vilket de också gör.

Här kidnappas en framgångsrik investerare som har många skelett i garderoben visar det sig. En fd fängelsekund och en ung kvinnlig advokat får i uppdrag att ta reda på vad som hänt. Polisen ska inte blandas in, utan detta måste skötas diskret. Såklart! 

Man känner igen sig från de tidigare böckerna och det är mycket "Lapiduskt", men denna gång är det mer av en traditionell thriller eller deckare. Bra gjort av författaren att byta inriktning och ändå behålla sitt signum så pass, men för mig blir det lite en bok i mängden helt plötsligt. Man förväntar sig ytterligare en Snabba Cash, men det är det inte. Detta är en deckarhistoria även om den har många likheter med tidigare alster, speciellt vad gäller språket. En bra bok, men inte jättebra.

Finns hos Adlibris och Bokus.

Pink Floyd, bra och intressant!

Första gången jag kom i kontakt med Pink Floyd på riktigt var när The Wall kom ut 1979. Jag gick i nian och var helt inne i punken. En kompis och jag var på Domus och kollade skivor, när han frågade om jag visste vad skivan med det konstiga utseendet var för något? Det såg ut som en vit mur med bara en handskriven text på.
- Det är inte punk och det är inte så bra, ljög jag utan att egentligen veta nånting.

Men en kort tid därefter var jag ju tvungen att kolla vad det egentligen var. Hur det lät. För det för tiden unika utseendet på konvolutet hade gjort intryck på mig, det erkänns. Och gissa om musiken också gjorde intryck. Jag var fast från första lyssningen och köpte omedelbart in ett exemplar av den dyra dubbel-LPn.

Jag har sedan dess lyssnat mycket på gruppen, men inte läst mer om dem än i en del musiktidningar och annat, så denna bok var en liten aha-upplevelse.

Det jag gillar är att den verkar mycket trovärdig och ganska saklig. Det är ett rakt och osminkat försök att skildra gruppen, dess medlemmar och vad som hände. Många andra biografier frossar en del i det icke-musikaliska och att smutskasta varandra. Denna bok berättar bara vad som hände, ur allas perspektiv och utan att lägga någon värdering i det. Det gillar jag.

Boken bygger mycket på intervjuer och då uttrycks ju vad var och en tycker och hur de upplevde olika händelser, men det känns alltid äkta. Att man sedan inte gräver i allt och försöker vända på varenda sten, känns helt rätt och bibehåller den mystik som alltid omgärdat gruppen. Man får veta det man behöver veta, men inte mer än så. När det gäller musiken och dess kraft får den tala för sig själv och som vanligt började jag lyssna om alla album för att hänga med i boken. Då upptäckte jag att en hel del har jag faktiskt missat. Jag har hört albumen, men när jag hörde dem då vara jag nog inte lika lyhörd som idag och missade ibland dess storhet.

Det här var en sån bok som ibland får mig önska att jag var 10-15 år äldre. Då hade jag fått vara med när det hände och det hade jag gillat.

Har du det minsta musikintresse, så är detta en bra bok och intressant läsning om en av rockhistoriens giganter. Gillar du Pink Floyd, är den ett måste!

Finns hos Adlibris och Bokus.

Bokklubben vid livets slut

Det här gillade jag!

Bokklubben vid livets slut handlar om, som titeln avslöjar, en bokklubb. Men det är inte vilken klubb som helst, utan en som startas då författarens mamma får besked om att hon har cancer och inser att slutet har börjat. Hon och sonen Will, har alltid läst mycket och diskuterat det de läst, men nu blir det mer ett projekt i slutet av livet. Mycket för att ha något att göra och ha något annat än döden att koncentrera sig på.

Boken, som bygger på verkliga händelser, har ett enkelt och familjärt språk. Det är personligt utan att bli sentimentalt eller sliskigt, som det annars skulle kunna bli. Det handlar ju ändå om förhållandet mellan en son och hans mor när hon ligger för döden. Istället är det ganska rörande och vackert. Jag gillar det.

Det är dessutom intressant att läsa om vad de läser. Tyvärr visar det sig att de mest intressanta böckerna de diskuterar, endast finns på engelska, men jag lyckades hitta några guldkorn som jag planerat läsa senare.

På det stora hela en riktigt bra bok. Intressant och sorglig, smårolig och lärorik. Bra, helt enkelt!

Finns på Adlibris och Bokus.

Bosch - Haller 1-0

Michael Connelly är en favorit. Har varit det i många år nu och hans böcker är alltid bra, men inte förrän nu har jag läst en om karaktären Mickey Haller. Så på ett sätt var det en ny erfarenhet.

Hans flesta böcker handlar ju om polisen/privatdeckaren Harry Bosch vilka jag tidigare jag skrivit om. De är riktigt bra böcker med mycket trovärdig miljö och bra karaktärer.

Som polis står ju Harry på ena sidan, medan Mickey Haller, som är försvarsadvokat, på den andra sidan. Detta och att de två är halvbröder och gör gästspel i varandras böcker ger dem en liten kul tvist. Det är samma råa miljöer och språket är lika. De påminner faktiskt väldigt mycket om varandra.

Men, denna bok, Skuldens Gudar, var inte alls min kopp te. Här utspelas allt utifrån en försvarsadvokats perspektiv och det är en hel del från förhörsrum och domstolar. Jag gillar inte filmer som utspelas i domstolar och nu vet jag att jag tycker detsamma om böcker.

Michael Connelly är en bra författare och han skriver väldigt bra och medryckande. Magnus Roosman som läser de flesta av hans böcker är ju helt enorm. Men det räcker inte denna gång. Inte för mig. Böcker om advokater är inget för mig. Så är det bara.

Det är bara att vänta på nästa Harry Bosch, då vet man att det är bra!

Finns på Adlibris och Bokus.

Kungen av gris håller inte längre...

Det var säkert 25 år sedan jag senast läste Postverket av Charles Bukowski. På den tiden läste jag alla hans böcker och tyckte de var så jävla bra. Jag älskade de skitiga miljöerna, de osmakliga människor som dök upp och det grisiga liv han uppenbarligen levde. Det var ett romantiserande utan dess like och i samma veva lästes bland annat Sture Dahlström och Henry Miller och jag bara älskade dem.

Idag när man "vuxit upp", blivit stadgad familjefar och lever ett helt annat liv, har denna bok inte samma inverkan och charm som då. Jag gillar ju böcker om udda människor i skunkiga miljöer på samhällets bakgård, men Postverket känns inte riktigt nå upp till mina önskningar.

Men jag rekommenderar alla på drygt 20 år att läsa den. Då är den lika spännande och "fräsch" som jag upplevde den första gången jag läste den.

Själv har jag hittat nya favoriter som skriver vidare i Bukowskis anda. Jag håller mig till dem!

Finns hos Adlibris och Bokus.