Så fel det kan bli...

Detta var första boken jag läst av John Ajvide Lindqvist och den lovade ju verkligen gott i den förklarande texten:
"Det ser ut att bli en fin dag på Saluddens camping. Himlen är djupblå och gräset underbart grönt. Ändå är någonting helt fel. Igår var allt som vanligt; glada röster, osande grillar, mygg och vin i plastglas. Men nu är allt försvunnet. Campingen, sjön, till och med solen är borta. Det enda som finns är det oändliga gräsfältet, fyra bilar med husvagnar, åtta vuxna, två barn, en hund och en katt. Alla inser de att något ofattbart hänt under natten. Hur ska de kunna ta sig bort från denna orimliga plats?"

För mig lät detta som riktigt bra läsning. Det börjar också bra och jag tycker omedelbart att det blir spännande och intressant med lagom udda karaktärer som med sina bakgrunder och garderobskelett gör historien läsvärd. Med tillbakablickar får man lära känna alla personer och man börjar förstå varför de beter sig som de gör. Men ju längre jag kommer in i boken, desto mer skum blir den. Det börjar dyka upp mystiska figurer och man vet snart inte om det är drömmar eller verklighet eller bara illusioner. När sedan James Stewart dyker upp, då tappar jag intresset hel. För min smak blir det lite för mycket flum.

Jag lyssnade klart på boken och sista tredjedelen var en riktig pärs, kan jag säga, men jag gav mig inte utan kunde ändå nöjd, men ofantligt besviken avsluta den. Så här lite i efterhand inser jag att jag inte fått reda vad som egentligen hände eller varför de plötsligt befann sig där de gjorde. Men å andra sidan var det väl något jag missade mitt i mitt förvirrande lyssnande.

En sak jag verkligen irriterade mig på var uppläsningen. Jag lyssnade på denna bok och det var inte att föredra. Thomas Oredsson var en ny erfarenhet för mig i dessa sammanhang och han må vara bra på många saker, men som uppläsare av ljudböcker var han direkt dålig, tycker jag. Jag kämpade mig igenom hela boken trots hans, enligt mitt tycke, helt oengagerade uppläsande. Tråkigt enformigt tonlägen helt utan engagemang, fel betoningar och konstiga uttal. Nej, honom ska jag akta mig för.

Finns hos Adlibris och Bokus.

Skynda att älska

Det här var trevlig läsning. Tyvärr tog det ett tag att bortse från vem som skrivit den. Alex Schulman är ju inte den mest anonyme och icke uppmärksamhetssökande personen, men till viss del ger denna bok en annan bild av honom.

När han berättar om hur han går omkring på deras sommarställe och minns saker som hänt, om hur hans pappa lärt honom om fiske och hur de spelade fotboll osv, då känner jag igen mig. Jag kan dra många likheter med min morfar och vårt sommarställe och även om det är många år sedan min morfar dog, kan jag fortfarande höra hans röst och känna doften i hans bil. Han tog mig med på äventyr och lärde mig saker. Han lärde mig att fiska och rensa nät. Rätt ofta kommer jag på mig själv att tänka, "precis såhär gjorde morfar" och t o m vissa fysiska drag har jag från honom. Det är jag stolt över.

Alex är uppenbarligen även stolt över sin pappa, det märks och det är roligt att läsa om. Han blandar roliga minnen av sin far med tyngre och sorgliga och på slutet blir jag riktigt berörd, faktiskt. Jag gillar den.

Finns hos Adlibris och Bokus.

Småkul, men inte mer

Tre män i en båt är ju en klassiker och skulle vara ohyggligt rolig läsning. Det var den säkert när den gavs ut 1887, men idag är den bara smårolig. Som titeln avslöjar handlar det om tre män som beslutar sig att semestra några dagar på floden, i en roddbåt, tillsammans med en foxterrier.

Inledningen är genialisk när hypokondrin står i full blom. Är så typiskt att vissa inte kan låta bli att läsa om sjukdomar, jämföra med sig själv och sedan diagnostisera sig med än det ena, än det andra. Det är tidlöst och säkert vanligare idag med all info lätt tillgänglig via Internet.

Boken följer männen på sina strapatser inför och under resan och det innehåller en del ljusglimtar, jag ler någon gång ibland, men mer är det inte. Måste nog hålla med om att humor, i vissa fall, är färskvara.

Finns hos Adlibris och Bokus.

Vi - kommer garanterat bli film!

Läste hans bok En dag och blev precis som de flesta andra, jätteförtjust i den. Men när jag tog tag i denna bok, hade jag faktiskt inga direkta förväntningar, mer än att jag tyckte det skulle bli kul. Hade faktiskt knappt läst vad boken handlade om, så jag tog mig jungfrueligt an den.

Handlar om Douglas, hans fru Connie och deras tonårsson Albie. Boken börjar mer eller mindre med att Connie plötsligt vill skiljas och Douglas inser nog inte riktigt vad hon menar eller vad det innebär. Eller han vill nog inte veta. Hursomhelst beslutar de sig för att göra en resa igenom Europa tillsammans, hela familjen. Som en sista gemensam upplevelse innan allt är över.

På denna resa händer det en hel del och man får verkligen ta del av en familjs vedermödor, både utåt sett och dess inre förhållande. Det är träffande och ibland känner man igen sig. Man ler och tycker det är typiskt...

Men samtidigt som det är en ganska glad och underhållande historia, är det ju en ledsam resa. Den sista gemensamma resan. Den sista gången man gör det som en familj. En familj som efter resan går i graven. Upplöses. Försvinner.

Som bok är det dock en upplyftande resa. Jag gillade historien och allt som hände. Huvudpersonerna är lagom skruvade individer och de berättar anekdoter och upplever saker som är riktigt underhållande. Precis som En dag, kommer denna garanterat bli film även den. Och som film kommer den säkert bli bra.

Finns hos Adlibris och Bokus.

Förlorad heder

En bok med flera sidor. Det är en berättelse om livet för kvinnor i Jordanien och hur författarens vän och kollega Dalia blir dödad för att upprätthålla familjens heder. Att människor och framförallt kvinnor lever under vidriga förhållanden i vissa delar av världen är ju för jävligt. Hedersmord kan aldrig rättfärdigas eller förlåtas.

Det är, visar det sig, även en tillrättalagd eller bitvis falsk historia. Författaren har tydligen ljugit och förfalskat händelser och tidpunkter. När detta upptäcktes blev det stort rabalder och boken som innan avslöjandet höjts till skyarna, framstod plötsligt inte så seriös. Aja baja! Inte ljuga!

Men, faktum kvarstår ju att livet för kvinnor i Jordanien är ofta vidrigt och hedersmord sker hela tiden, inte bara där utan i hela världen. Så på det sättet är det en fascinerande berättelse, men väldigt mörk och hemsk, som sagt.

Vad jag tycker om de som vidmakthåller lagar och regler som gör hedersmord legitimt och anser att kvinnor ska klä sig på ett speciellt sätt, ska jag inte ta upp här, men det är inte.

Finns hos Bokus.

Ja tänk den som hade en Ferrari...

Munken som sålde sin Ferrari skulle vara en sån där bok man ska vakna upp av, tänka på och sen förändra sitt liv. Och visst är mycket som beskrivs i boken tänkvärt och i mångt och mycket eftersträvansvärt. Men honom det handlar om, Julian, var ju tidigare en stjärnadvokat med ett gäng miljoner på banken, även när han betalat sin Ferrari. Han levde ensam och efter att han fått en hjärtinfarkt, bestämde han sig att byta liv. Han sålde allt och begav sig till Indien i sökandet efter själens kärna och total inre frid. Och han fann det.

Jag kan känna att det skulle vara skönt att få göra en sådan inre resa, jag med. Men jag har inga miljoner på banken. Jag har en familj och barn som jag inte kan lämna hux flux. Så visst, det låter skönt, men det är få förunnat att göra det fullt ut.

Men, boken är som ett samtal mellan denna Julian och hans tidigare arbetskamrat och där berättar han om hur vem som helst egentligen med små medel och smärre förändringar, kan anta nya vanor och leva ett rikare liv. Vi lever mer än vi tror under vanans slaveri och det gäller att tänka annorlunda och bli mer medveten om vad man gör eller inte gör och ofta göra tvärtom. Och de råden man får, kan jag nog också följa. Men det gäller att göra det, att ändra sitt liv nu. Och inte skjuta upp det till sen, för sen kommer aldrig i så fall.

Finns hos Adlibris och Bokus.