fredag 4 mars 2016

Lill-Tarzan å jag

Johan Hedenberg är väl ingen skådespelare jag egentligen haft någon speciell relation till. Har sett honom i många sammanhang, och ibland gillat vad jag sett och ibland inte.

Nu visar det sig att han bor inte så långt från där jag bor och jag läste en intervju med honom i den lokala blaskan, där han uttalade åsikter som jag verkligen gillade angående den lokala politiken bl a. Då fick jag en bättre bild av honom. När jag strax senare fick nys om denna bok och fick veta att han bott i Vällingby, där jag också bott och känner igen mig, var jag ju bara tvungen att läsa den.

Det är en bra bok, inte den bästa jag läst och kanske inte den mest välskrivna, men den är ärlig och berättad på ett rakt-på-manér. Inga förfinade omskrivningar eller tillrättaläggelser, utan bara återgett såsom han minns det. Jag gillar det.

Däremot kunde måhända boken vara något kortare, det blir till slut lite segt, då han berättar episoder som kanske inte tillför något och kunnat lämnats utanför. Å andra sidan blir det en ganska personlig och unik bok, det är Johans bok, helt enkelt. Även om han är ett antal år äldre än mig och uppväxt på en annn plats, så känner jag igen väldigt mycket av hur de som barn lekte, uppdelningen mellan gårdarna, språket, jargongen och det lättsamma bekymmerslösa.

På det stora hela en bra bok som jag gillar skarpt. 

Finns hos Adlibris, Bokus och Storytel.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar