Processen

Tänkte jag skulle ta mig an en riktig klassiker och valet föll på Kafkas Processen som jag läst så mycket om.

Jag kände igen en del, så jag misstänker att jag läst den i skolan någon gång. Men jag inser samtidigt varför den inte gjort större intryck på mig - jag förstår den inte. Jag förstår historien och läser med viss behållning om Josef K och hans vedermödor, men att detta skulle vara en klassiker och viktig litteratur - det förstår jag inte. För mig är det en bok, vilken som helst. Inte dålig, men heller inte speciellt bra.

Kalaharisången fortsätter!

Lasse Berg fortsätter sin resa genom människans historia och utveckling. Efter att forskarvärlden faktiskt numera är ense om att människans ursprung finns i Afrika och att vi alla är en och samma ras, faller ju många av SDs och andra tvivelaktiga teser! Underbart, tycker jag!

I denna bok redogörs bland annat för hur människan från Afrika spred sig över planeten, anpassade sig till rådande förhållanden och byggde sig en ny tillvaro. Men som man brukar säga, "ränderna går aldrig ur" och med det menas att än idag kan man uppvisa genetiska likheter mellan den moderna stadsmänniskan och en fattig bonde i Mali. Och det beror på att vi en gång härstammar från samma folk. Ganska spännande egentligen!

Det som skiljer oss är sjukdomar, vanor, religion, livsföring och normer till exempel. Dessa är mycket beroende på var vi lever och hur vår omgivning ser ut. Men förvånansvärt mycket delar vi människor, oavsett var vi bor eller hur vi lever. Och mycket av det, kan alltså härledas till vårt gemensamma arv.

Nu ser jag fram mot nästa del!

Finns bara en sak att säga - fy fan!

Det spelar ingen roll hur mycket man försöker, det går aldrig att förstå vad denna kvinna genomgått, eller hennes son för den delen heller. Eller alla andra som överlevt en liknande katastrof. Det går inte.
Att på väg från frukostbordet en morgon på en efterlängtad semester i paradiset, få sitt barn ryckt ur händerna och se henne försvinna i vattenmassorna för att månader senare få hem ett lik i en kista, måste vara något av det vidrigaste man kan uppleva. Som förälder själv kan man ana den obeskrivliga smärta och förtvivlan det måste vara att mista sitt barn på detta sätt. Men man kan inte förstå.

Åka hemifrån fem stycken, ett älskande par med tre barn, och återvända ensam med bara ett barn. Med de övriga döda på andra sidan klotet. Jag kan inte förstå.

Jag har läst en del böcker om människor som berättar om en svår uppväxt, övergrepp och andra vidrigheter. Jag gillar såna berättelser för det finns en kärna av sanning och det ger en trovärdighet. Tyvärr är många såna böcker skrivna på uppdrag av någon annan, med ett i slutändan dolt uppsåt att tjäna pengar. De böckerna faller ganska platt efter ett tag.

Med Malin Sävstams bok infinner sig aldrig den känslan eller misstanken. Jag tror på henne fullt ut. Hon skriver rakt och utan krussiduller i dagboksform. Jag får aldrig intrycket att hon tycker synd om sig själv utan mitt i all misär och skit och piss och helvete, så är det äkta. Just den äktheten får mig att ibland göra en grimas, lägga ner boken och flämta till. Fy fan, så vidrigt! Nej, ååååh, helvete! Jävlar!

Det är så hemskt att läsa om det, men hon har skrivit en bok och jag har läst det hon skrivit. Jag förstår varje ord i boken, precis varenda ett. Men jag kan ändå inte förstå.

Ett bortglömt mästerverk

Låt inte den iskalla blicken lura dig. För trots att omslaget tycks föreställa en man som både skulle kunna vara playboy och styckmördare, så är det bilden av en fantastisk låtskrivare. Av en slump fann jag denna pärla för några år sedan och den har varit en favorit sedan dess. Det tog en lyssning på öppningsspåret "Dream of a child" för att vara fast. Det låter som inget annat, men samtidigt är det helt vanlig smörsång, men med soulinfluenser. Det är väldigt amerikanst och det låter verkligen 70-tal och västkust, men det är så bra.

David Forman gjorde i princip bara denna skiva och en till. Han blev snabbt en kritikerfavorit, men sålde knappt någonting alls och snart föll skivorna i glömska. Hittar ni denna i nån rea-back, så köp direkt. På CD finns den bara i Japan-press till högt pris, men det är den värd. Tro mig.
Idag spelar David med egna partybandet Little Isidore. Det är inte alls samma musik, numera handlar det mer om dansvänlig rockig r&b. Ännu en gång alltså - det var bättre förr!

Tandooriälgen - o yeah!

Så blev det då äntligen av. Har länge gått och sneglat på Zac O'Yeahs böcker, delvis för att jag har en liten förkärlek för böcker med udda och lite skruvade historier. Tandooriälgen utspelar sig i ett framtida Göteborg som i boken heter Gautampori. I denna värld är Indien härskande och allt går i curryns tecken. Skrämmande scenario!

Tanddoriälgen är i boken en restaurang där ett mord begås och spåren, så att säga, brinner upp. Folktjänsteman Herman Barsk utreder fallet och tack vare hans bakgrund som polis innan det indiska övertagandet är hans metoder lite udda och våldsamma. Men de ger effekt.

Det här är en riktigt rolig bok. Väldigt annorlunda och originell. Idén att Indien i en framtid skulle vara den härskande stormakten, ger en konstig känsla när man läser, men samtidigt är det inte omöjligt. Landet är ju på offensiven. Karaktärerna är många och udda även de. Man får väl inte känna nån av dem mer ingående, men jag tycker inte det stör.

Framförallt blev jag nyfiken på hans andra böcker, speciellt vill jag läsa hans bok om Gandhi.

Lovar mer än den håller.

Som beundrare av Bergman och hans filmer, trodde jag att jag med denna bok skulle få ett par timmars underhållande inblick i hans liv. Men jag blev lite besviken.

Med facit i hand kan jag nog medge att felet var mitt eget i mångt och mycket. Jag trodde att det var en biografi över hans arbete vid en filminspelning. Istället visade det sig vara en fiktiv roman med Bergman och flera av våra på den tiden mest namnkunniga skådespelare som karaktärer. Man vet inte vad man ska tro på. Är det sant det han skriver eller är det uppdiktat?

Tempot är lugnt och det påminner om en Bergman-film. Jag vet ibland inte om det är boken eller en berättelse om filmens tillblivelse jag lyssnar på. Eller är det ett manus i bokform om en filminspelning som återberättas i filmen som en bok vilken någon läser högt ur? Men vad det än är, så kunde jag inte sluta lyssna. Jag ville veta hur det slutade.
Jag lyssnade på denna som ljudbok och Helge Skoog gör ju som vanligt en kanoninsats. Den här berättelsen passade honom perfekt.

Inte riktigt mogen

Idag blev jag klar med Gräspojken av Christer Lundberg. Idag, skriver jag, som om jag hållit på i evigheter med den, när det i praktiken gick fort att ta sig igenom den. Väldigt fort. Det gick nog även fort att skriva den, misstänker jag. Väldigt väldigt fort.

Handlar om Kalle, en 12-årig pojke som med en hjälpande klo från sin nymfparakit råkar driva upp en cannabis-planta hemma i pojkrummet. Detta föder en tanke om att tjäna enkla pengar och en osannolik resa till Amsterdam gör det helt plötsligt genomförbart - han startar en cannabis-odling i stor skala.

Historen som sedan följer innehåller mängder av dråpligheter, lustiga infall och skruvade situationer och huvudpersonerna är som karaktärer hämtade ur dåliga amerikanska komedier. Det är lättläst och underhållande, men det är för långt trots att boken är relativt tunn. Känslan av skoluppsats slår mig flera gånger - den känns inte riktigt färdig. Hade nog mått bra av en korrvända till.

Trots sin ringa ålder äger Kalle en mognad som många vuxna saknar och det är nog det först som slår mig. En tolvåring som är så företagssam att han driver en cannabis-odling med sin egen far som anställd, har ett aktivt sexliv, umgås med och vinner respekt i undre världen och oskadliggör ett gäng torpeder medels dartpilar, drivved och stenar, finner jag inte trovärdig, helt enkelt.

Nej, det var ingen höjdarbok. Den var charmig och småskoj, men den håller inte hela vägen. Man tröttnar, åtminstone jag.