Betraktaren

Ibland undrar jag om det är mig det är fel på eller om det är alla andra? Belinda Bauers senaste bok Betraktaren har ju fått lysande recensioner och är nominerad till alla möjliga utmärkelser, så någonting i den bör ju vara bra. Grejen är ju den att jag inte riktigt får fatt i vad som är så bra.

Visst, det är ett bra upplägg med flera intressanta personer och med många oväntade grepp. Huvudpersonen som lider av Asbergers syndrom är bäst. Han är med sitt handikapp en antihjälte som tänker tvärtom och på saker ingen annan gör. På sjukhuset han gör sin praktik finns en död man som mer och mer spelar huvudrollen ju längre in i boken man kommer. Så alla de rätta och för en bra story intressanta inslagen finns där, men det lossnar aldrig riktigt.

Jag läser och läser. Jag fattar storyn. Jag hänger med. Det är hyfsat spännande, men inte alls som hennes tidigare böcker. Jag tycker det är lite segt. Ändå har denna bok höjts till skyarna. Är det mig det är fel på eller vad är det?

Finns bland annat hos Adlibris och Bokus.