Grymhetens stad

Denna bok går tyvärr bort för mig. Kristian Lundberg må ha ett poetiskt språk (vad det nu är), men en deckare måste, enligt mig, innehålla mer än så. Jag har tidigare läst hans bok Yarden, som jag faktiskt tyckte om. Den är ju ingen deckare och då är hans språk helt perfekt. Här i Grymhetens stad är språket bara förvirrande.

Huvudpersonen, polisen Nils Forsberg, får man aldrig riktigt känna. Historien börjar egentligen aldrig, utan helt plötsligt har det skett två mord. Lika plötsligt och odramatiskt är de lösta, men man får aldrig riktigt veta hur och varför. De för en deckare så viktiga ingredienserna bara blåser förbi i en mening här och där. Istället är det mycket vändande och vridande på ord och tankar och annat ovidkommande dravel, enligt mig. Som tur är är den bara 208 sidor, så det gick snabbt över!

Finns bland annat på Adlibris och Bokus.