Neil Young, denne gamle hjälte som jag upptäckte sent, men älskar musikaliskt. Nu efter att ha läst hans bok Fredsförklaring, ökar min respekt för honom än mer.
Han verkar ju vara en riktigt skön snubbe. Står otroligt stadigt med båda fötterna på jorden och verkar ha ett hjärta stort som en vattenmelon. Jag skulle verkligen vilja vara hans vän, granne eller släkting.
Han har ju dessutom gått igenom en hel del. Mycket självförvållat genom droger av allehanda slag, men mycket helt utan egen påverkan. Jag tänker bland annat på hans barn som två av har en CP-skada. Som pappa kan man känna med honom och lida med honom, utan att ens kunna sätta sig in i hans situation. Men han verkar vara en kanonpappa och hans kärlek verkligen lyser på sidorna. Både för barnen och för sin fru, Pegi.
Boken är väldigt lättläst. Han har skrivit rätt ur hjärtat, verkar det som. Det är charmigt och ger en personlig känsla jag gillar. Visst, ibland upprepar han saker och man tror han svamlar, men efter ett tag kommer man in i det och det känns nästan som ett samtal där han berättar en historia där han måste tänka efter vad han ska säga.
Gillar man Neil Young är detta ett måste. Gillar man och har ett intresse för musik, är det ett hett tips. Gillar man inte Neil Young eller musik, kanske detta kan vara boken som omvänder dig. Läs den!
Köpes bland annat hos Adlibris och Bokus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar