Den bästa på länge...

Har haft som mål att läsa John Greens bok Förr eller senare exploderar jag, men det har liksom inte blivit av, men så i helgen fick jag möjlighet att se filmen istället. Nu vete fan om jag vågar mig på boken, risken är att jag blir besviken åt något håll.

Om filmen kan jag säga att det helt klart var den bästa film jag sett på bra länge. Vacker, sorglig, rolig, romantisk och mer därtill, den hade många kvaliteter som en bra film ska ha.

Vi satt nog hela familjen och grät hemma i soffan och när eftertexterna började rulla, var vi helt stumma. Vi såg på varandra med glansiga ögon och sen gick jag fram till min son och gav honom en stor kram. Livet är skört och det som finns idag, kanske inte finns i morgon.

Men, imorgon finns i alla fall denna film kvar och jag tycker så många som möjligt ska se den.

Dewey förblir tyvärr en Decimal

Läste denna bok för att författaren Nathan Larson är gift med Nina Persson i A Camp. Det var inte ett bra skäl, skulle det visa sig.

Intrigen verkar ju bra och spännande. Miljön, New Yorks undre värld, lovar ju även den gott. Huvudpersonen beskrivs som en neurotisk hitman - kan det bli bättre?

Ändå så lossnar historien aldrig. Det maler på i maklig takt och det är bitvis lite rörigt. Mycket är skrivet i dialogform och det är ibland svårt att veta vem som säger vad.

Jag får ej heller någon känsla för huvudpersonen. Vem är han? Vad tycker han om? Varför är han den han är? Och där han är?

Nja, om jag skulle betygsätta den, skulle det bli 2 av 5.

Finns hos Adlibris och Bokus.

Stoner - it stoned me!

Utan tvekan den absolut bästa bok jag läst på mycket länge!

Att denna guldklimp fått ligga bortglömd i femtio år är ju synd och skam. Den nyliga återupptäckten är den väl förtjänt och jag kan bara ställa mig i ledet av fans och rekommendera den till alla som kan läsa.

Handlar om en pojke som växer upp, studerar och blir lärare i början av seklet. Träffar en flicka, gifter sig, får barn. Jobbar, jobbar och jobbar. Tillbringar somrarna med att studera och jobba ännu mer. Träffar ung kvinnlig student, inleder kärleksaffär, hamnar i klistret. Blir gammal, grinig och dör.

Det är väl ungefär vad det handlar om - alltså ett helt vanligt, lite tråkigt liv, faktiskt. Men fy fan va det är bra! Från de allra första meningarna är jag fast och sen kan jag inte sluta.

Det är så tragiskt, men samtidigt så otroligt vackert. Läs!

Finns hos Adlibris och Bokus.

Oceanen vid bokens slut...

Nja...

Har hört så mycket om Neil Gaiman och har läst om honom och hans böcker, men ännu inte läst något av honom. Nu var det dags iallafall och jag vet inte om denna bok är en bra introduktion eller om jag borde valt en annan. Hur som helst blev jag lite besviken.

Handlar om en liten pojke som minns tillbaka på sin barndom. Det förekommer en flicka, Lettie, men jag förstår aldrig riktigt vem det är eller hur de känner varandra. Det förekommer en del andra personer som man inte riktigt får grepp om. För min smak är denna bok lite för mycket flum, utan att det i och för sig behöver betyda något dåligt.

Jag tyckte det var underhållande, men historien var lite seg och det lossnade aldrig och tog fart. Troligen är det så boken ska vara, men det var inte riktigt min kopp te.

Däremot ska jag nog ge herr Gaiman en ny chans vad det lider, för jag tror nog han har andra böcker som jag kan gilla bättre.

Finns hos Adlibris och Bokus.

Berg- och dalbana i musikens tecken

Bengt Ohlssons Rekviem för John Cummings hade legat i bokhyllan ett tag hemma, men så tog jag med den på en semsterresa förra veckan. Nu är det dags, tänkte jag. Inte nog med att jag var på resa själv, denna bok och berättelsen om Johnny Ramones sista tid i livet, var en resa i sig.

Jag visste vem Johnny Ramone var och att han är död, men jag visste inte hur han dött eller vem John Cummings egentligen var. Det var en upplevelse och mycket intressant. Och ledsamt. Och roligt. Och ledsamt. Och lärorikt. Och ledsamt. Och irriterande. Och roligt. Det var en resa upp och ner, in i skiten och ut i solen.

Jag gillar ju att läsa biografier och memoarer och helst då om musiker och olika band. Detta är ju en uppdiktad biografi, men jag älskar den ändå. Den handlar om en gammal hjälte och hur han kämpar mot prostatacancerns jävlighet. Så i mycket blir det en berättelse om en sjukdom och hur den bryter ner en människa. Men samtidigt är det en vacker berättelse om människa som kämpar ända in slutet och aldrig viker sig vare sig det gäller smärta, åsikter eller övertygelse. Men hur mycket man än kämpar, så vinner cancern ändå till slut. Det är för jävligt och det gör ont.

Men detta är en mycket bra bok och den gör lagom ont!

Finns hos Adliribs och Bokus.

Offer utan ansikte

Ännu en debutförfattare som verkade lovande. Stefan Ahnhem har tidigare skrivit en del manus till TV och denna bok är ganska filmisk. Man kan föreställa sig scenerna som utspelas och det hjälper till.

Handlar om polisen Fabian Risk som sätts att utreda ett mord. Det visar sig att den döde gått i samma klass som Fabian. När så nästa mord inträffar och även den personen är en före detta klasskamrat, börjar man se ett mönster. Vem blir nästa offer?

Intrigen och storyn är bra och boken börjar bra också. Den är faktiskt helt okej rakt igenom. Lättläst och lagom invecklade händelser. Det flyter på. Inga direkta cliffhangers eller plötsliga vändningar, man känner vart det barkar och man inser efter ett tag vem de letar efter.

Tyvärr innehåller den en hel del logiska fel och en del ologiska resonemang, som retade åtminstone mig. Till exempel har en hel klass helt glömt bort en och samma klasskamrat. Man ser en person på klassfotot, men det finns inget namn och ingen minns honom. Att polisen inte ens bemödar sig att kontakta skolan och via dem få namn och adress, är mer än märkligt polisarbete. Hade de gjort det, hade boken varit 50 sidor tunnare. Nej, istället frågar man person efter person och när ingen minns, tar man det som bevis för att det rör sig om en mystisk person, som i skolan var så timid och oförarglig att han fallit i glömska. Jag irriterade mig mycket på detta.

Det finns fler konstigheter och irriterande saker i boken som jag tog som debutantmisstag, men när jag tänker på att han skrivit flera TV-manus, blir jag förvånad. Men troligen kommer man undan med mer på film och TV än i skriven form.

Men, i det stora hela är det en rätt okej deckare. Inget storverk, men med tiden kan herr Ahnhem nog få till det, han med.

Finns hos Adlibris och Bokus.