måndag 18 augusti 2014

Berg- och dalbana i musikens tecken

Bengt Ohlssons Rekviem för John Cummings hade legat i bokhyllan ett tag hemma, men så tog jag med den på en semsterresa förra veckan. Nu är det dags, tänkte jag. Inte nog med att jag var på resa själv, denna bok och berättelsen om Johnny Ramones sista tid i livet, var en resa i sig.

Jag visste vem Johnny Ramone var och att han är död, men jag visste inte hur han dött eller vem John Cummings egentligen var. Det var en upplevelse och mycket intressant. Och ledsamt. Och roligt. Och ledsamt. Och lärorikt. Och ledsamt. Och irriterande. Och roligt. Det var en resa upp och ner, in i skiten och ut i solen.

Jag gillar ju att läsa biografier och memoarer och helst då om musiker och olika band. Detta är ju en uppdiktad biografi, men jag älskar den ändå. Den handlar om en gammal hjälte och hur han kämpar mot prostatacancerns jävlighet. Så i mycket blir det en berättelse om en sjukdom och hur den bryter ner en människa. Men samtidigt är det en vacker berättelse om människa som kämpar ända in slutet och aldrig viker sig vare sig det gäller smärta, åsikter eller övertygelse. Men hur mycket man än kämpar, så vinner cancern ändå till slut. Det är för jävligt och det gör ont.

Men detta är en mycket bra bok och den gör lagom ont!

Finns hos Adliribs och Bokus.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar