Ensam i mörkret, nja...

Den här boken av Lisa Gardner, blev jag intresserad av då hon i nån artikel om amerikanska deckarförfattare, nämndes i samma mening som Michael Connelly och Lee Child som jag båda gillar skarpt. Tyvärr visade det sig att hon inte alls når upp till deras kaliber. Åtminstone inte med denna bok.

Det börjar bra med att en av polisens prickskyttar, Bobby, blir kallad till ett lägenhetsbråk. Han placerar sig i en lägenhet tvärs över gatan och börjar övervaka dramat som utspelas i kikarsiktet. När mannen pekar en pistol mot sin fru och Bobby gör bedömningen att mannen är på gång att trycka in avtryckaren, skjuter han mannen. Dramat är över.

Men, det är ju nu dramat egentligen börjar, såklart. Frun har ett förflutet. Mannen som dog har ett förflutet. Bobby har ett förflutet. Och nu kommer alla dessa att grävas upp och vändas ut och in. Frågorna hopas. Är frun den hon säger sig vara? Var mannen verkligen våldsam? Vem är det som plötsligt får skumma saker att hända? Såg Bobby verkligen rätt?

Hela historien verkar ju på papperet vara en riktigt bra och spännande story och det är den också till en början. Efter ett tag blir det bara segt och rörigt. Jag blir inte engagerad, utan kommer på mig själv att tänka på helt andra saker.

En viss besvikelse och orsak är tyvärr Leif Andrée som är uppläsare. Jag gillar verkligen honom på filmduken/TV, men som uppläsare höll han tyvärr inte måttet.

Finns hos Adlibris, Bokus och Storytel.