Som kexchoklad...

Som sagt, jag hade laddat min Iphone med denna, men sen glömt bort den. Hittade den på en bilresa när talboken jag lyssnade på tog slut och tänkte att "- Den ska jag lyssna på, det var ett tag sen".

När så "Cool for Cats" drog igång var det som om det small till och bilens motor tystnade. Det gick en rysning längs ryggen och nån verkade slå till mig i bakhuvudet. Så bra var det.

Jag lyssnade på Squeeze när de var nya. När de blåste in som en frisk fläkt på den engelska scenen samtidigt som punken. När låtskrivarna Chris Difford och Glenn Tilbrook fick epitetet den nya Lennon/McCartney. Och jag höll med - de var skitbra och skrev kanonlåtar.

Men jag erkänner att jag inte lyssnat på dem på många många år. Förrän nu. Och gissa om jag fick en uppenbarelse.

Jag kallar detta pop av högsta kvalitet. Melodiöst och otroligt välgjort. Allt ligger exakt där det ska, men utan att vara sönderproducerat, som är standard idag. Det blir således aldrig tråkigt. Det är bara bra. Det är bättre än bra. Det är som kexchoklad! Go' och glad!

Låtarna avlöser varandra och jag bara jublar. Up The Junction, Tempted, Labelled With Love och Introvert passerar och så kommer Is That Love, och jag börjar nästan gråta. Av lycka.