måndag 18 april 2016

En saknad man.

Lars Molin dog 1999, endast 57 år gammal och jag gissar att han kunnat göra flera storverk om han fått leva vidare.

Själv minns jag de flesta av hans filmer och serier och att det var höjdpunkter hemma när de sändes. Mina föräldrar satt som klistrade framför TVn och jag med. Vi skrattade gott åt alla dråpligheter i Badjävlar, Midvinterduell, Saxofonhallicken m fl och jag minns att jag redan då älskade tonen i filmerna - det lite lågmälda, smått tragiska typiskt svenska. Jag minns speciellt min pappas upprördhet över hur den illa människan blev överkörd om och om igen i Midvinterduell. Själv blev jag så småningom medveten om filmernas underliggande kritik mot överheten och den lilla människans kamp mot densamma.

Jag var då inte riktigt medveten om att alla dessa filmer och serier var verk av Lars Molin, men så småningom blev jag varse och då kunde jag se sammanhangen, den röda tråden. Sedan dess är jag lite av ett fan och jag har sett nästan allt och gillat det likaså.

Denna bok är en rak och enkel redogörelse för han som person och framförallt hans filmskapande. Boken går igenom hans karriär från början till slut och innehåller många citat och berättelser från flera av hans skådespelare och andra inom branschen.

För den filmintresserade och framförallt den Molinfrälste är denna bok ett måste. Jag njöt från pärm till pärm!

Finns hos Adlibris och Bokus.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar