Imponerande!

Såg Tomas Ledin uppträda som mellanakt på Melodifestivalen i helgen och där spelade han några låtar dels från nya albumet och dels sina gamla Melodifestivalhits i samma folktonetappning som hela albumet består av. Då blev jag mäkta imponerad.

Att lyssna på Tomas Ledin har väl inte setts som det mest creddiga, men jag har alltid haft ett gott öra till honom och hans låtar. Jag gillar Tomas Ledin och jag står för det. Trots att han musikmässigt ligger ganska långt ifrån mina andra preferenser.

Detta, hans senaste album, Höga Kusten, vann pris för bästa visa/folkmusik på Grammisgalan här förleden och det var ett oväntat val, men bra. För efter att ha lyssnat igenom albumet, förstår jag inte varför det har blivit mer spelat än det blivit. Det här är ju så svenskt och så bra som det kan bli.

Texterna har historiska och nostalgiska teman som händelser och sägner i och runt Höga Kusten. Det finns en hel del minnen om hans egen barndom och somrarna med farfar och fiske. Banala saker som ingen verkar skriva om utan att bli klassad som oseriös vistrubadur, men i herr Ledins mun blir ofantligt vackra ballader.

Att han nått den ställningen då han kan göra en skiva som denna, helt på egna premisser, är ju helt beroende av sitt långa artisteri och det kan ingen ta ifrån honom. Att han nu också får uppskattning för det, tycker jag är så jävla bra. Det är han värd.

Hade grammisjuryn varit lite mer ärlig mot sig själva och modigare, hade Tomas Ledin fått pris för Bästa album, men den dagen får man väl aldrig uppleva...

Fördelarna med en kollaps

Jag tror säkert detta är en bra bok. De många recensionerna visar ju på det och författaren Jonathan Tropper skriver ju på ett eget, personligt sätt som bäddar för kvalitet. Han har ju dessutom en del succéer i bagaget.

Anledningen till min tvekan är att jag lyssnade på ljudboken. Vissa böcker verkar vara bättre i pappersform, helt enkelt. Andra är bättre i ljudform och vissa funkar som både och. Denna bok var inte den bästa i ljudboksformat. Åtminstone inte för mig.

Storyn i sig är ju bra och det finns många höjdpunkter, men tyvärr blir det bitvis lite ointressant. Det griper inte riktigt tag i mig. Johan Holmberg var ny som uppläsare för mig och han var väl inte den bästa heller, när det gäller denna bok.

Om jag skulle ge denna bok ett betyg skulle det bli 2 av 5. Däremot är jag säker på att om jag läst den som pappersbok, hade det blivit en stark 3a, kanske rentav 4.

Kum och gick!

Läste i en recension att författaren Henrik Tord "lyckats skriva en oupphörligt spännande thriller" i och med boken Kum. Jag håller med om att den är spännande, men inte oupphörligt. Det går väldigt mycket i vågor, tycker jag. Ena kapitlet är väldigt spännande, medan nästa inta alls är spännande, trots att man märker att den borde vara det. Synd!

Vad jag också saknar är personerna. Ett svenskt par, Mikael och Cecilia, som bor i Singapore, får sin dotter kidnappad och man kan ju bara föreställa sig paniken, ångesten, rädslan och ilskan man skulle fyllas av vid något sådant. Men i boken ser man inte mycket av det. De blir ledsna, visst, men inte mycket mer. Vardagen verkar rulla på som vanligt. Jag skulle vilja veta mer om dem för att bli berörd. Även dottern verkar aldrig riktigt förstå vad som händer, utan ser det nästan som ett äventyr att bli inlåst i en mörk källare.

De personer man får lära känna mest är de onda. Hur de tänker och funderar och hur de lider i sina kval och sjukdomar. Det blir för mycket fokus på dem och för lite på de utsatta. Därför går denna bok bort i mitt tycke.

Jag lyssnade på ljudboken och en riktigt irriterande sak är att staden Phnom Penh uttalas fnom pen, det är fel och riktigt jävla irriterande. Dåligt!

Alltid för er, en osannolik, men sann historia!

Livet är bra märkligt ibland. I boken Alltid för er berättar Gunilla Lindh om hur två människor möts och de delar en hemlighet som gör dem lite unika. När sedan denna hemlighet avslöjas genom deras barn, framträder två helt olika föräldrar - en normal, kärleksfull och en känslokall idiot.

Författaren har i media fått en del uppmärksamhet för denna bok och framförallt för vad hon gått och går igenom. Hon får i intervju efter intervju frågan om hur hon orkar och klarar av allt? Och jag undrar givetvis också var hon hittar kraften, men samtidigt gör hon bara det som varje normalt funtad mamma skulle göra - hon älskar sina barn, tar hand om dem och ger dem allt hon har. Inget konstigt med det.

Men hennes barn är inte som alla andras barn och det är det som skiljer henne mot många andra. Och sätten hon blir behandlad av sjukvården, skolor och andra gör henne än mer unik. Att sedan barnens pappa visar sig vara en riktigt jävla gris som inte förtjänar någon respekt alls, är ju det värsta. Jag förstår inte hur en människa kan bete sig såsom han gjort och gör. Som pappa och man skäms jag över att tillhöra samma kön som en sådan fullständig skithög.

Gunilla Lindh är en hjälte i mina ögon och denna bok ett av de mest gripande berättelser jag läst på länge. Hennes barn ska vara glada att ha fått just henne till mamma.

Borde läsas av alla föräldrar!

Svekets offer!

Set Mattssons andra bok följer den första och utspelar sig tidsmässigt strax efter den - i ett Malmö precis efter andra världskriget. Utan att själv ha varit med på den tiden, får man verkligen en känsla att vara på plats där och då. Författaren är ytterst skicklig på att återge en tidstypisk känsla och han fyller boken med små detaljer som gör det väldigt trovärdigt. Man kan se miljöerna framför sig och det skulle inte förvåna om SVT inte snart gör en TV-serie av hans böcker.

Denna bok Svekets Offer är inte riktigt lika bra som den första Ondskans pris. Den är bra, men ungefär på mitten går historien lite i stå. Det känns som vissa delar bara är utfyllning och att boken skulle kunna kortas en del.

I det stora hela är boken ändå mycket underhållande och spännande. Att den utspelar sig i en svunnen tid som man ändå känner igen, gör den än mer intressant. Hade jag dessutom varit Malmöbo, hade jag kännt igen alla miljöer ännu mer. Dess styrka är de otaliga detaljerna som smygs in överallt och gör det trovärdigt.

Detta är ju dessutom den andra delen i en trilogi, så snart kommer väl den avslutande boken och den bara måste man ju läsa. 

Vad är svenskt, egentligen?

Ibland hör man någon säga "åh, det är så typiskt svenskt" eller "sådär gör vi bara i Sverige, det skulle aldrig hända i nåt annat land". Men är det verkligen så?

Qaisar Mahmood har här skrivit en rolig och underfundig bok om just detta med vad som är svenskt. På riktigt. Han har rest runt i landet i jakt på den äkta svenskheten, men den var nog svårare att hitta än han trodde. Han fick tips om att det fanns städer och ställen som var det äkta och riktiga Sverige, men vart han än kom gick fenomen och påståenden ganska lätt att applicera på vilken nationalitet som helst. Det var inte unikt för svenskarna, det visade sig vara lika vanligt i t ex länder i mellanöstern, men med lokal anknytning.

En intressant och lite skrämmande läsning var den hur han ofta blev och blir bemött. Inte heller detta är typiskt svenskt, men lika obehagligt för det. Han är född i Sverige och hans barn är födda i Sverige, men ändå anses de inte riktigt fullvärdiga medlemmar, bara på grund av utseendet. Boken slutar med en väldigt träffande episod, då hans barn ombeds ta med en maträtt från "sitt hemland" till skolan.

Jag gillade boken och den fick mig att tänka till och le igenkännande ibland. Fler borde läsa den.

Om det var krig i Norden!

En liten bok, eller häfte snarare. Men jävlar vad intressant och lärorikt innehåll. Och tankeställande. Denna borde ju vara obligatorisk för alla i skolan. Precis lagom att läsa och diskutera på en dubbellektion.

Janne Teller är, trots namnet, en kvinna från Danmark som arbetat med flyktingfrågor mm över halva världen, så hon vet vad hon skriver om.

Historien är en fiktiv värld om hur det skulle kunna vara om det blev krig här och vi var tvingade att fly till annat land. Det försätter alltså läsaren i en situation som många flyktingar upplevt och hur de behandlas när de väl kommit hit till "friheten". Skrämmande läsning.

Trots att man sett mängder av filmer, läst böcker och sett ett otal dokumentärer om krig och dess fasor, så gör denna lilla skrift större intryck än de flesta tidigare.

Läs!

Så ska det låta!

The Explorers Club gav ut sitt första album 2008 och det lät väldigt mycket Beach Boys, men i en modern utformning. Det var riktigt riktigt bra!

Sedan blev det tyst. Jag glömde nästan bort dem. Jag hörde en låt ibland när jag körde iTunes på shuffle och blev lika glad varje gång. Senast det hände beslöt jag mig att kolla om gruppen vaknat till liv igen och gett ut något nytt. Det hade de.

Deras andra CD, Grand Hotel, kom 2012, så jag har gått ovetandes i snart två år utan att fått höra detta mästerverk. Men nu har jag hört det. Igen och igen och igen. Det är så bra.

Några låtar luktar Beach Boys även denna gång, men det mesta är odefinierbart. Jävligt bra popmusik, helt enkelt. Det räcker väl. Bra musik är alltid bra musik oavsett vilken etikett man sätter på den. Och detta är bra!

Låten Run run run, har nu snurrat om och om igen och den sitter bergfast i huvudet. Vilken melodi! Vilket arrangemang! Man vill ju bara dansa och le.

Jag får 60-talsvibbar och vibbar av cocktailparty, men även en filmisk känsla. Lite känsla av The Mavericks också, faktiskt. Framförallt känns det som sommar, sol och sköna dagar. Många känslor blir det och alla är bra känslor!

Jag vet inte hur jag kunnat missa denna guldskatt, men sent ska syndaren vakna och nu är jag klarvaken. Det tog fyra år mellan första och andra skivan från The Explorers Club - låt det inte dröja lika länge till nästa!

Nu ser jag dig!

Andra gången gillt! Jag började lyssna på denna bok i höstas, men hann aldrig igenom hela. Misstänker att jag förlorade den vid en uppdatering av min Iphone och sen glömde jag bort boken. Tyckte väl inte att den var tillräckligt bra.

Nu började jag om och gjorde ett nytt försök. Denna gång tog jag mig igenom hela boken och det var helt okej, faktiskt. Jag tyckte att boken var nästan som mest spännande i början. Trots att historien tar några vändningar, hade åtminstone jag en del på känn redan när de hände.

Gillade att historien hoppar mellan vad som hände elva år tidigare och nutid. Det väver ihop och förklarar bakgrunden och orsaken till en del och man hålls lite på halster. Vem handlar det egentligen om? Men, man förstår efter att tag vem det är och hur det hänger ihop. Trots det är det en hyggligt spännande bok och jag kan nog tänka mig läsa fler av S J Bolton.

Egenmäktigt förfarande

Lena Anderssons hyllade och prisbelönta bok från 2013 Egenmäktigt förfarande - en roman om kärlek, är precis vad den heter och som den blivit kallad. Kärlek och mycket bra!

Är egentligen en ganska kort och trivial berättelse om hur kärleken kan vara fantastisk samtidigt som ofantligt komplicerad och svårbegriplig.

Handlar om Ester som blir förälskad i Hugo. För henne är det kärlek från start, men för honom är det passion. Och passioner går över.

Det man sedan får vittna är Esters kamp om att återvinna hans gunst och hennes osvikliga tro på kärleken och önskan att han en dag ska åter se henne. Bara hon inte ger sig och inte ger upp. Det är samtidigt tragiskt och rörande och lite smått komiskt. Man kan i mycket känna igen sig och man lider verkligen med henne samtidigt som man tänker "ge dig, för fan, han vill ju inte".

Det är väl ungefär så kärleken fungerar, ena dagen upp och andra dagen ner. Hur som helst en mycket bra och läsvärd bok.