Horst levererar - något mindre denna gång!

Fjärde boken av herr Horst om kriminalkommissarie William Wisting som ännu en gång står i centrum och ska lösa det obligatoriska mordet. Han får av en slump reda på saker som ingen kände till och kan på så sätt vända på allt och få rätt man bakom galler till slut.

Jag har gillat de andra böckerna väldigt mycket, men tyvärr är denna bok inte riktigt lika spännande och välskriven. Det blir lite förutsägbart, även om historien är ok. Dottern Line finns som tidigare med och hon har en stor del i avslöjandet. I denna bok är hon gravid och jag får en känsla av att just det faktumet har författaren kommit på ganska sent och skrivit in i boken för att på så sätt skruva till storyn ytterligare och få till några spännande scener. Men, jag kan såklart ha fel.

När jag läste recensioner om denna bok, var det flera som placerade den som Jørn Lier Horsts bästa. Jag kan tyvärr inte hålla med. För mig är det en bra bok, lite lagom spännande och bra sommarläsning, men inte mer. Ska man läsa en riktigt bra bok av Lier Horst, bör man således välja en av hans andra, tidigare alster.

Finns hos Adlibris, Bokus och Storytel.

Hatten av för Hannes Råstam!

Hannes Råstam finns inte med oss längre, men han gjorde minst sagt intryck med sina böcker och TV-filmer och han hade säkert avslöjat många fler om han fått vara i livet.

Denna bok tar upp fallet med Thomas Quick/Sture Bergwall som anklagades för att vara en av världens värsta massmördare och även dömdes för flera mord, men sedemera blev frikänd. Frikännandet måste i mångt och mycket tillskrivas Hannes Råstam och han envetna grävande efter sanningen.

Jag är ingen jurist eller ens i närheten och kan därför inte bedöma huruvida Quick blev dömd på rätt grunder eller inte, men denna bok ställer onekligen frågor som får en att fundera på om det verkligen gått rätt till. Jag tycker Hannes på ett väldigt bra sätt hela tiden håller sig neutral och inte påstår att någon egentligen har fel och han rätt, men han påpekar brister i underlag och bevis som ligger till grund för utredningarna och domarna. Han försöker inte skriva nån på näsan att han har rätt och andra fel, utan förklara bara vad som står i förhörsprotokoll mm. Man får sen bilda sig en egen uppfattning.

Historien är ju som den värsta kriminalroman och man är fast från sida ett. Trots att jag visste utgången, så ville jag bara läsa mer och mer. Att historien är sann, gör den bara mer inressant. Detta var den bästa och mest intressanta bok jag läst på länge. Högsta betyg!

Finns hos Adlibris, Bokus och Storytel.

En sorts kärlek - bra titel!

På framsidan står "En av de ärligaste och sorgligaste böcker som har skrivits". Ärligheten kan jag ej verifiera, men sorglig är boken i allra högsta grad. På två sätt.

Kvinnan, frun, mamman i förhållandet som det handlar om drabbas ju av cancer och blir mer och mer sjuk ju längre historien framskrider. Det är sorgligt att läsa om och man känner med henne. Man förstår hur det påverkar deras hela verklighet och eftersom det finns ett barn med i bilden, är det än mer sorgligt och ledsamt. Cancer är en jävla skitsjukdom som är vidrig på alla sätt och den som drabbas av den, påverkas inte bara fysiskt, utan minst lika mycket psykiskt. Har man själv inte haft sjukdomen, går det nog inte att föreställa sig. Så att Carmen, som kvinnan heter, drabbas är sorgligt på alla sätt, men det sorgligaste är ändå mannen, Sten.

Eller man? Ska man kalla honom så, jag är fan osäker. Ynkrygg, dålig ursäkt för en man, idiot, rent av - det är bättre epitet på honom. Det är klart att han blir påverkad av att frun blir sjuk och det förstår man också, men eftersom han är notoriskt otrogen hela jävla tiden, känns hans omsorg ibland lite tillgjord. Den är säkert ärlig och äkta från hans sida, men för en utomstående ter den sig konstig. Omsorg, tillit och omvårdnad betyder mer än bara kramas och hålla handen. Lägga av med sitt beteende är det fan minsta man kan begära.

Jag blir således dubbelt berörd. Dels av Carmens sjukdom och dels av Stens sjukdom. Om nu otrohet och vidrigt beteende kan klassas som det? Hursomhelst är det en riktigt bra bok, även om jag nästan mår lite illa ibland.

Finns hos Adlibris och Bokus.

Förlåt, Reine Brynolfsson!

Jädrar vilken bra bok! Spännande och händelserik, precis som Hobbs förra, Ghostman.

Detta är, kan man säga, en fortsättning på förra boken, även om den inte direkt tar vid där den andra slutade, så handlar den om samma person, Ghostman, som man inte får veta namnet på. Inte hans riktiga, åtminstone.

Denna gång blir han indragen av en tidigare kvinnlig kumpan i ett katten-på-råttan-äventyr, som innehåller alla delar en riktigt spännande story ska innehålla. Utspelar sig i HongKong och Macau och det är skurkar och mördare och triader och de mest sunkiga miljöer blandat med lyx och ädelstensmarknaden. Vad jag förstår är en film på gång och den kommer säkert bli jäkligt bra.

Men framförallt var denna bok en riktig uppenbarelse för mig, en glad sådan. Jag lyssnade på ljudboken som lästes av Reine Brynolfsson och jag har under alla år valt bort böcker upplästa av honom, då jag inte gillat han röst och sätt att läsa. Tro mig, jag har börjat på flera böcker, men lagt ner efter 20 min. Denna gång gav jag mig fan på att stå ut, eftersom jag så gärna ville lyssna på boken. Och så här i efterhand, kan jag bara berömma Reine och lägga ytterligare en "godkänd" uppläsare till min lista.

Så totalt, kan jag bara hålla med de flesta andra och ge Vanishing Games högsta betyg.

Finns hos Adlibris, Bokus och Storytel.

Kan nån, kan Connelly!

I denna bok har Michael Connelly skrivit en story med både Mickey Haller och Harry Bosch och det var anledningen till att jag läste den. Är inte så jätteförtjust i böcker och filmer som utspelar sig i  domstolsmiljö, men eftersom Harry var med, gjorde jag ett försök. I min smak kunde han få mer utrymme, men man får vara glad för det lilla.

Historien handlar om ett 24 år gammalt mord av en liten flicka och att den som dömdes, eventuellt inte var mördaren. Halvbröderna är givetvis på åklagarsidan och ställs mot en rätt klantig försvarsadvokat, men som lyckas få media med sig. Men Harry är inte en vanlig utredare, utan har sina egna metoder och sätt...

Inte en av Connellys bästa böcker, men helt klart läsvärd.

Finns hos Adlibris, Bokus och Storytel.

Nja, sisådär...

Min fru läste denna och gillade den och jag hade länge tänkt läsa den, men inte förrän jag nyligen läste att den blivit filmad, gjorde jag slag i saken. Tyvärr blev jag lite besviken.

När jag läste om boken, fick jag en uppfattning om den som jag inte riktigt tycker stämmer med innehållet, men det påminner väl så mycket om det att jag får se det som att jag misstagit mig.

Boken börjar bra, men efter ett tag blir jag lite irriterad över att varje huvudperson berättar sin historia i jag-form. Det blir rörigt efter ett tag och eftersom jag lyssnar på ljudboken, är det så lätt att missa vem det aktuella kapitlet handlar om och då fattade jag ingenting. Det är dessutom dåtid och nutid om vartannat, så det gäller att hänga med.

Alla som skrivit om boken tidigare, berättar att den är så spännande och oförutsägbar ända in i slutet. Jag misstänkte ganska tidigt vem den skyldige var och blev inte så förvånad när det avslöjades. Men visst är det en hyggligt spännande och bra bok. Jag hade dock förväntat mig mer.

Finns hos Adlibris, Bokus och Storytel.

En besvikelse!

En gammal idol och förebild har skrivit sina memoarer. Har själv spelat fotboll sedan barnsben och de sista åren innan jag la av i de dryga 30, var även jag back. Inte i samma kaliber som Glenn, men ändå.

Undertiteln Konsten att bita ihop och komma igen, stämmer ganska bra in på mig också. Både som spelare och som privatperson. Jag gnällde aldrig på domaren eller filmade för att få fördelar. Fick man en smäll, bidade man sin tid och gav igen när de minsta anade det. Upptäcktes man av domaren, så tog man sitt straff, huvudsaken var att rättvisa var skipad.

På samma sätt håller jag med honom i att man inte alltid måste gräva ner sig i problem och älta, ibland är det bättre att rycka på axlarna och tänka "shit happens". Så i mångt och mycket tänker och agrera vi på samma sätt, Glenn och jag. Det är väl därför jag gillar honom också.

Men, i denna bok tycker jag att allt går lite över styr. Det blir för mycket ryck npå axlarna och "Ha de' gott". För mig sjunker han för varje sida jag läser, tyvärr. Han skriver mycket om hur de söp, hur full han eller nån annan var samtidigt som de var högbetalda proffs. Jag fattar också att det dricks, men det verkar inte finnas någon eftertanke hos Glenn. Han söp och bar sig illa åt och om folk tog åt sig eller om hans beteende påverkade någon, så verkar det inte bry honom. Han är som han är och passar det inte, så bryr han sig inte. Den inställningen gillar inte jag riktigt.

Sedan skriver han mycket bra saker, om sina barn och om sonens homosexualitet t ex. Då förstår man att det han är mänsklig och har ett hjärta där inne nånstans. Men tyvärr blir jag mest bara trött av att läsa en massa dravel. Alla har rätt att skriva en bok och denna är det säkert många som gillar. Jag tillhör inte den skaran.

Finns hos Adlibris och Bokus.