onsdag 18 maj 2016

En sorts kärlek - bra titel!

På framsidan står "En av de ärligaste och sorgligaste böcker som har skrivits". Ärligheten kan jag ej verifiera, men sorglig är boken i allra högsta grad. På två sätt.

Kvinnan, frun, mamman i förhållandet som det handlar om drabbas ju av cancer och blir mer och mer sjuk ju längre historien framskrider. Det är sorgligt att läsa om och man känner med henne. Man förstår hur det påverkar deras hela verklighet och eftersom det finns ett barn med i bilden, är det än mer sorgligt och ledsamt. Cancer är en jävla skitsjukdom som är vidrig på alla sätt och den som drabbas av den, påverkas inte bara fysiskt, utan minst lika mycket psykiskt. Har man själv inte haft sjukdomen, går det nog inte att föreställa sig. Så att Carmen, som kvinnan heter, drabbas är sorgligt på alla sätt, men det sorgligaste är ändå mannen, Sten.

Eller man? Ska man kalla honom så, jag är fan osäker. Ynkrygg, dålig ursäkt för en man, idiot, rent av - det är bättre epitet på honom. Det är klart att han blir påverkad av att frun blir sjuk och det förstår man också, men eftersom han är notoriskt otrogen hela jävla tiden, känns hans omsorg ibland lite tillgjord. Den är säkert ärlig och äkta från hans sida, men för en utomstående ter den sig konstig. Omsorg, tillit och omvårdnad betyder mer än bara kramas och hålla handen. Lägga av med sitt beteende är det fan minsta man kan begära.

Jag blir således dubbelt berörd. Dels av Carmens sjukdom och dels av Stens sjukdom. Om nu otrohet och vidrigt beteende kan klassas som det? Hursomhelst är det en riktigt bra bok, även om jag nästan mår lite illa ibland.

Finns hos Adlibris och Bokus.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar