måndag 24 februari 2014

Kum och gick!

Läste i en recension att författaren Henrik Tord "lyckats skriva en oupphörligt spännande thriller" i och med boken Kum. Jag håller med om att den är spännande, men inte oupphörligt. Det går väldigt mycket i vågor, tycker jag. Ena kapitlet är väldigt spännande, medan nästa inta alls är spännande, trots att man märker att den borde vara det. Synd!

Vad jag också saknar är personerna. Ett svenskt par, Mikael och Cecilia, som bor i Singapore, får sin dotter kidnappad och man kan ju bara föreställa sig paniken, ångesten, rädslan och ilskan man skulle fyllas av vid något sådant. Men i boken ser man inte mycket av det. De blir ledsna, visst, men inte mycket mer. Vardagen verkar rulla på som vanligt. Jag skulle vilja veta mer om dem för att bli berörd. Även dottern verkar aldrig riktigt förstå vad som händer, utan ser det nästan som ett äventyr att bli inlåst i en mörk källare.

De personer man får lära känna mest är de onda. Hur de tänker och funderar och hur de lider i sina kval och sjukdomar. Det blir för mycket fokus på dem och för lite på de utsatta. Därför går denna bok bort i mitt tycke.

Jag lyssnade på ljudboken och en riktigt irriterande sak är att staden Phnom Penh uttalas fnom pen, det är fel och riktigt jävla irriterande. Dåligt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar