tisdag 7 juli 2015

Lika utdragen som han är lång!

Många är de som haft Magnus Härenstam som förebild som liten. Tillsammans med Brasse och Eva fick de många sitta klistrade framför TVn, varje gång Fem myror... visades. Såväl barn som vuxna. År efter år. Där satt även jag och senare även tillsammans med mina barn. Så långt, så bra.

Nu, med denna biografi spricker min bild en del. Jag får den till viss del även bekräftad. Magnus har ju gjort ett flertal filmer och TV-serier och gjort det bra i många roller, men jag har ofta haft en något avog inställning till honom. Har inte riktigt tyckt han spelat bra och tyckt han uppträtt lite snobbigt ibland. Men, jag känner honom inte, har aldrig träffat honom, men som så många gånger när det gäller kändisar, får man en sorts relation. Min personliga och högst privata uppfattning. Nu är Magnus tyvärr död och jag har ingen anledning att kritisera honom som person. Jag kan det heller inte då jag aldrig kände honom.

Boken däremot, kan jag ha åsikter om. Jag tycker det var kul att läsa om honom och hans liv. Man får veta mycket och jag blev förvånad över hur mycket han faktiskt gjort. Det var intressant.

Men, han berättar mycket som jag tycker är helt oväsentligt, t ex vilka ord han sa som barn och vad hans mamma berättat för honom att han gjorde som bebis. Alla barn har sina första ord och de låter på ett speciellt sätt, det är inget unikt med Magnus. Det är inte heller intressant att läsa om. Inte heller den långa uppräkningen av olika uttryck som man använder sig av inom den "Härenstamska familjen". Jag har inget som helst intresse av det.

Boken är också fylld av små korta anekdoter om möten eller händelser som är helt överflödiga och ointressanta. Känns mest som utfyllnad.

Jag hade förväntat mig mer av boken. En barndomsidol har gått ur tiden och tyvärr ger denna bok mig en något tveksam bild av honom. Det var inte så jag vill minnas honom. Tyvärr.

Finns hos Adlibris och Bokus och Storytel.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar