Björnstad - lika dålig som laget!

Efter att ha haft en sådan succé med En man som heter Ove kändes det som om herr Backman i de följande böckerna försökte rida på den vågen och skriva om mer eller mindre kufiska och udda personer. Tyvärr sjönk kvaliteten och läsnöjet med varje ny bok. Nu i denna bok skriver han om en liten stad någonstans i Sverige och om dess juniorhockeylag och alla som på något sätt har inblandning i detta.

För mig är det en ungdomsbok. En halvbra ungdomsbok. Kanske. Om man gillar hockey.

Som vuxen, för mig, är detta en av de sämre böckerna jag läst på länge. Fullkomligt ointressant, tråkig och ofantligt rörig och hoppig. Ena stunden är man "så långt in i skogen att det skulle ta dagar att hitta" för att i nästa mening gå ner i källaren. Va?

Inte får jag någon som helst känsla för någon person heller, de är helt identitetsbefriade och verkar inte veta vad de vill eller tycker. Det pratas och pratas och man har möten och träffas hit och dit, men det är ju såååå tråååkigt!

Vid två tillfällen händer det något, men båda gångerna är över i 2-3 meningar, sen är det seg jävla kola igen.

Jag var tveksam att läsa denna och nu efter att ha gjort det, inser jag att jag skulle lyssnat på min intuition. Det sägs att det är del ett i en trilogi. Jag lovar att inte läsa de andra!

Finns på Adlibris, Bokus och Storytel.