Springfloden får höga poäng

Att kalla detta en debut blir ju på ett sätt lite missvisande då paret Cilla och Rolf Börjlind skrivit film- och TV-manus till en hel drös succéer. Beck, Wallander, Jönssonligan och Arne Dahl är bara några namn i raden de kan lägga till på sina CVn. Så de har erfarenhet så det räcker att bygga upp en spänning och få fram intressanta karaktärer och det visar sig verkligen i Springfloden.

Två mord, ett 1987 och ett 2011, visar sig ha fler beröringspunkter än man kan ana. En ung kvinnlig polisaspirant, Olivia Rönning och en hemlös före detta polis, Tom Stilton, är så olika de kan vara. Det enda de delar är den envisa strävan efter rättvisa. Sätten att nå den är många och båda går sina egna vägar.

Det märks att det är manusförfattare som skrivit boken, för man kan lätt se alla scener framför sig och man har liksom filmen klar i huvudet och man vet att det är en jävligt bra film. Det gillar jag.

Spänningen är på topp från sida ett och byggs upp hela tiden. Ibland kan man ana vart historien är på väg, men så dyker något upp och man blir helt ställd och bara måste läsa några sidor till. Precis som en bra deckare ska vara.

Ser fram emot nästa del, Den tredje rösten, den ska jag absolut läsa. Springfloden är en av de bättre böckerna jag läst i år, hel klart. Rekommenderas!