måndag 16 december 2013

Den sanna historien om Pinnochios näsa

Leif GW Persson är ju en omskriven man och tillika populär författare. Jag har alltid gillat honom och hans stil och åsikter varhelst han framträtt i TV. Det första minne jag har av honom är den klassiska intervjun i Måndagsbörsen 1981, där han var i sitt esse. För något år sedan läste jag dessutom hans bok Gustavs grabb och blev mycket imponerad. En mycket bra bok. Därför var förväntningarna höga när jag började med Den sanna historien om Pinnochios näsa, som ju fått strålande recensioner.

Ack vilken besvikelse detta blev. Bokens huvudperson, polisen Evert Bäckström, är ju en fullständigt vidrig människa, som anser sig vara en himmelsk gåva till alla kvinnor och att få ligga med honom är en ynnest, enligt honom själv. Det är ett evigt tjatande om hans "supersalami" och huruvida han ska ligga med alla kvinnor han möter, för det är ju klart att alla kvinnor vill ligga med honom. Det blir otroligt tröttande att läsa detta sida upp och sida ner. Sexism, rasism och löjligt snusk räcker inte för att underhålla mig. Jag blir besviken.

Är detta ett resultat av författarens egen gubbsjuka och bitterhet över allt han inte var och gjorde eller ett pubertalt önsketänkande?  Man undrar.

Jag undrar dessutom hur mycket betalt han fick av Hästen Sängar för att nämna dem i tid och otid. Make till produktplacering har man inte upplevt ens i en James Bond-film. För mig förstör det så mycket av historien. Det blir inte trovärdigt.

Om jag skulle ge denna bok ett betyg, blir det väldigt lågt, rentav det lägsta. Det är okej, men jag är nog mest besviken på Leif GW Persson. Jag trodde han var bättre än såhär. Att han skrev bra böcker.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar