Idag har man ju sett ett antal krigsfilmer som ofta är hemska och vidriga, men någonstans (speciellt i amerikanska filmer) finns det en skönmålad bild av soldatlivet. I denna bok återfinns ingenting av detta. Visst, i krig verkar man lägga sig till med en ganska bisarr galghumor, det är väl ett sätt att distansera sig från alla hemskheter. Som en ventil. I denna berättelse får man som läsare även ta del av denna bisarrt uppkomna humor eftersom det blir en del av livet i bunkrarna och skyddsgravarna. Och tur är väl det, för boken i övrigt berättar ju en historia om människor som lever i ett helvete under en kort tid. Om hur de upplever kriget inifrån och hur de utför uppgifter ingen av dem egentligen förstår än mindre tycker är rätt och dessutom på uppdrag av personer de aldrig träffat eller känner.
Det är nog mycket den lugna tonen och stillsamma berättarstilen som får en att ta åt sig av denna historias hemskheter. Det är ingen actionfilm med snabba klipp, utan en behagligt berättad story med ett innehåll som ingen människa borde få uppleva. det är det som gör den så hemsk och samtidigt så bra. Kontrasten mellan sättet att berätta och vad man berättar om. Speciellt slutet är gripande, när huvudpersonen liksom redovisar utgången och hur hans vänner dog. Mycket bra!
Finns hos Adlibris och Bokus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar