Med Stalin som Gud - mycket bra bok!

Magnus Utvik har jag ju sett och hört på TV en del och jag minns när denna bok utkom och han blev intervjuad om den. Jag minns att jag blev intresserad, men sen föll den i glömska. Nu fanns den på bokrean och det var nog ett av de bättre reaköpen i år.

Han berättar väldigt öppet och ärligt om sin uppväxt och hur han som sökande och  politiskt intresserad tonåring var aktiv i KU, men efter ett tag fick kontakt med Kommunistiska partiet i Sverige (KPS), ett marginalparti längst ute på vänsterkanten. Deras förebild var Albanien och Enver Hoxha och i partisymbolen fanns hammaren, skäran och ett gevär. Det förklarar en del.

Som årsbarn med författaren och dessutom uppvuxen i en småstad, känner jag igen en hel del och kan ibland se honom framför mig, men jag var aldrig intresserad av politik på det sättet. Den uppdelning i de olika politiska ungdomsgrupperna och deras inbördes avog gentemot varandra, känns overklig på ett sätt. Tidigare kompisar han spelat fotboll med innan blev plötsligt fiende när de anslöt sig till "fel" parti. Jävligt obehagligt, om man frågar mig, och kan vara en av anledningarna till att jag har svårt för politik och partier rent generellt.  Det närmaste jag kommer är uppdelningen mellan punkare och syntare, som fanns när jag växte upp. Det var dock en snäll uppdelning och ledda nog aldrig till några våldsamheter. Dessutom var det inte värre än att man kunde vara punkare på våren och syntare på hösten, allt beroende på de olika skivsläppen ungefär.

Men oavsett vad så har Magnus Utvik skrivit en riktigt bra bok med ett intressant innehåll och en jävligt bra beskrivning av en tonårs liv och leverne. Jag gillar den skarpt!

Finns hos Adlibris och Bokus.