En helt okej paj, lagom bitter, lagom söt.

Ibland vet man inte varför man väljer att läsa en speciell bok. Denna hade legat på min önskelista länge och när jag nu beslöt mig för att läsa den, kunde jag inte påminna mig varför jag en gång valt ut den. Efter en snabb genomläsning av dess presentation, tyckte jag dock att den kunde passa en regnig och trist höst som denna.

Det handlar om en 11-årig flicka, Flavia, som bor i ett stort gods någonstans i England och historien utspelar sig 1950. Flavia hittar ett lik i trädgården och dessutom en död fågel med ett frimärke i näbben. Har dessa fynd något samband? Såklart de har, och likt en minidetektiv börjar Flavia en egen utredning. Hon är som en liten Miss Marple och man glömmer snabbt bort att det faktiskt är en liten flicka det handlar om. Det är dessvärre också ett av bokens minus, för tänker man efter så är hennes beteende helt osannolikt och jag blir faktiskt lite irriterad ibland på hennes lillgamla sätt.

Boken är i det stora hela en rätt okej upplevelse, men jag har lite svårt för att allt i princip utspelar sig i ett enda hus och en enda person kommer till tals. Då och då blir historien riktigt bra och spännande och jag ville bara fortsätta läsa mer. Där emellan var det ibland lite segt och ingenting hände. Så för min smak hade man kunnat stryka 20%.

Finns hos Adlibris, Bokus och Storytel.