Gösta rules!

Biografier är min kopp te, det är bara att erkänna. När det dessutom handlar om en person jag verkligen gillar och beundrar, då blir det högoktanig underhållning.

Har gått och suktat efter denna bok länge nu, men det har aldrig riktigt blivit av att läsa den den. Inte förrän nu och då gick det fort. Slukade den i ett nafs och med stor behållning.

Klas Gustafson som sammanställt boken har gjort det mycket bra jobb. Det är en rak och intressant redogörelse av en av våra mest folkkära skådespelare, med intervjuer blandade med tankar och reflektioner från alla i hans omgivning, med undantag för barnen.

Man får följa Gösta från barnsben och den första kontakten med teaterns och filmen. Med en farfar och far som tillhör den absoluta gräddan inom dåtidens underhållningsbransch, hade han ju ögonen på sig från födelsen. Men han lyckades ju rätt bra med att skapa sin egen karriär.

Jag gillar Gösta Ekman och jag gillar mycket av det han gjort, fast jag inser att jag sett långt ifrån allt. Jag gillar sättet boken är skriven på av Klas Gustafson och jag gillar Erik Johanssons uppläsning. Tre gilla av tre möjliga alltså. Det får väl bli mitt betyg.

Finns hos Adlibris och Bokus.

Intressant, underhållande och skrämmande

Nu inne på sitt fjärde år i Sveriges riksdag, måste man ju betrakta SD som ett etablerat parti. Nytt, men ändå etablerat på den politiska kartan. Tyvärr!

Jag har alltid varit för revolt och att ifrågasätta etablissemanget. Att vara lite motvalls och gå mot strömmen och inte bara finna sig sig i allt. Men som missnöjesparti har SD, enligt mig, gått över så många gränser att de inte förtjänar mitt tyckande, än mindre min respekt. De är sprungna ur den nazistiska och fascistiska rörelsen och de ränderna går inte riktigt ur. Det visar sig om och om igen, inte minst på alla korkade uttalanden från medlemmar på alla nivåer.

Nej, jag gillar inte SD och jag läser boken med färgade ögon, det erkänner jag, men det är en mycket intressant läsning med blandning av intervjuer, hemliga mail, utdrag ur partiprogram, redogörelser av händelser och uttalanden samt en hel del jämförelser mellan vad som sagts officiellt och vad som sedan kommer fram "när kameran är avslagen".

Jag tycker det är stor underhållning och jag läser boken med ett leende på läpparna, men samtidigt med en djup rynka av oro i pannan. Jag kan inte sluta att tänka på julkalendern på TV - den brukar också innehålla en hel del knasiga figurer som säger knasiga saker och de gör en massa knasigheter. Julkalendern brukar ju också röra upp en hel nation, som delas upp i två läger - för och emot. Fördelen med julkalendern är ju att den tar slut på julafton.

Boken som David Baas har skrivit tycker jag är bra. Den bör läsas av många, många.

Finns hos Adlibris och Bokus.

Är det jag som inte förstår?

Kan det vara så att jag nu läst så många deckare/thrillers/kriminalböcker att jag blivit immun? Eller är min smak så annorlunda de flesta andras?

Denna bok har ju fått lysande recensioner överallt och på bloggar lite här och var, så de flesta tycker att den är bra och att författarinnan Mo Hayder skriver otroligt spännande och denna gång även en äcklig story. Jag blev inte ett dugg berörd.

Det börjar bra med en mördare som har ihjäl unga kvinnor, våldtar dem och slutligen syr in en fågel i deras bröst. Fan, det låter ju som en kanonbok och kan ju inte vara dålig. Eller?

Men hur mycket jag än läste/lyssnade, så blev det för mig aldrig spännande. Det blev bara rörigt och ointressant. Det mördas lite grann och man hittar nya lik. Kriminalkommissarie Jack Caffery jagar och funderar, tänker och klurar och får till slut upp ett spår. Vips är sagan slut och ordningen återställd. Ungefär så upplever jag boken - man läser och läser och så tar den slut. Ingen spännande upplösning eller cliffhangers däremellan. Den tar bara slut. Tråkigt!

Finns hos Adlibris och Bokus.

Änglarnas svar

Detta är en bra bok. Handlar om en pojke vars mamma överlevt och flytt från nazitysklands förintelseläger, kommit till Sverige och börjat ett nytt liv. Men är pojkens mamma verkligen hans riktiga mamma och vem är pappan egentligen?

Boken är skriven så att varje person i detta drama berättar sin del, sin uppfattning av vad som hände. Detta gör att bilden av respektive person hela tiden skiftar och man får känna nya sidor hela tiden. Man ska inte ta allt för givet och vara säker på allt, utan det mesta kan tolkas på flera olika sätt beroende på vem som är iakttagare.

På slutet knyts allt ihop och hela historien får sin upplösning och förklaring.

Jag gillar boken för den känns äkta på något sätt, utan att vara dokumentär.

Finns hos Adlibris och Bokus.

Maken till oengagerande bok får man leta efter

"Vi har din fru. Vill du ha henne tillbaka? Då kostar det två miljoner dollar. Du har tre dagar på dig"

Ja, bokens presentation och story är ju verkligen inbjudande och lovar spänning utöver det vanliga. Den börjar också bra, man blir direkt inkastad i storyn och man kan lätt sätta sig in i hur huvudpersonen Mitchell Rafferty måste våndas då samtalet från kidnapparna kommer. Vilken panik. Frun är borta, kidnappad, och någon gör henne illa om jag inte fixar fram pengar nu. Jävlar. Panik. Panik. Panik.

Men, i boken verkar det knappt påverka någon. Mitchell konstaterar att, jaha, nu är hon kidnappad och jag får väl kolla om jag hittar några pengar. Nähä, jag fick inte ihop så mycket, det var ju tråkigt. Ja, ja, kanske det löser sig.

Ungefär så upplever jag boken och så fortsätter den sedan hela vägen till sista sidan. Jag kunde ganska snabbt lista ut hur den skulle sluta och det stämde. Ingen spänning där inte.

Så, herr Koontz, detta var nog sista boken jag läste av dig.

Finns hos Adlibris och Bokus.

Jadå, inte så tokig!

Mark Haddon är en ny bekantskap. Min son läste hans bok Boom! med stor behållning, så när jag hittade denna på en loppis köpte jag den i tron att även det var en ungdomsbok och att min son skulle vilja läsa den. Men väl hemma förstod jag att så inte var fallet och jag tog mig själv an den.

Det handlar om en något dysfunktionell familj. Det är George som plötsligt upptäcker en leverfläck han inte sett innan och genast tror han är döende. Det är Jean som är gift med George, men vänstrar med David. Det är Katie som går i giftastankar, men vem är den utvalde Ray egentligen? Går han att lita på? Det tycker inte brorsan Jamie - han tror det värsta.

Såhär håller det på, den ena oroar sig och den andra strular till det, medan den tredje bara är arg. Relationer, händelser och bråk blandas med dråpligheter och ett träffande språk. Det händer inte så mycket, men samtidigt händer det saker hela tiden - ungefär som livet själv.

Finns på Adlibris.

Sjukhuskatten Oscar värmer!

Intressant, rolig och framförallt gripande och lite vemodig läsning. Handlar om en katt, Oscar, som gjort sig själv till kringstrykande gäst på ett vårdhem för äldre. Precis som många katter gör, skapar Oscar sina egna regler och uppträder som om han äger stället, bestämmer och regerar. De anställda får anpassa sig till honom och de intagna får kela md honom på hans villkor. Precis som katter brukar göra.

Det ovanliga med Oscar är att han av någon anledning verkar veta när en person snart ska dö. Handlägger helt plötsligt i en säng bredvid en äldre och inom kort tid är personen död. Det verkar alltså som om han har ett sinne som känner av när livets slutskede är inne och då erbjuder han tröst och sällskap och värme. Ett sinne som och en egenskap många människor borde kosta på sig.

David Dosa är läkaren på detta vårdhem och han skriver väldigt bra och gripande om patienterna och deras öden samt hur deras anhöriga resonerar om livet och döden och allt där emellan. Jag gillar verkligen denna bok. det är en mycket behaglig läsning och en kärleksfull historia om människor i livets slutskede samt en katt som gjort till sin uppgift att finnas där för dem.

Fins hos Adlibris och Bokus.